Lättare sagt än gjort

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

När man vet och förstår

Ändå är det svårt… att bara vara jag eller du. Fast jag vet att jag duger precis som jag är, så kommer de där tvivlen som gör att den där låga känslan bara infinner sig. Känslan av att bli betraktad, värderad, sedd utifrån och inte för den jag är.

Det där är inga bra känslor. Ändå flyger de på oss alla när vi minst anar det. Eller när vi presterat, varit på tå alldeles för länge, för att blidka och vara till lags… för att duga åt andra.

Plötsligt märker vi att vi inte märks. Att ingen lyssnar eller är uppmärksam. Du/jag är helt enkelt inte sedda längre.

I stunder av ensamhet kan jag ge mig själv tid att tänka. Tid att känna och så småningom också känna vad som är värt att hålla fast vid i livet och vad som börjar bli dags att släppa taget om.

Vi väljer inte alltid det vi möter i livet. Men vi väljer hur vi ska bemöta det. Fast kanske vi just i mötet av det som skedde inte var redo att tänka klart, därför att vi inte alls var beredda på vad som komma skulle… Men sen, efteråt när vi fått tänka och känna. Det är då det är dags att ta ställning, ibland göra om och göra rätt, sträcka ut en hand eller faktiskt låta det rinna iväg åt ett annat håll, att släppa taget och gå sin egen väg.

Även den som är rädd att förlora, den som är rädd för konflikter och jobbiga stunder, måste tillslut komma till vägs ände och ta beslut. ”När du har fått nog – då går du din egen väg”.

Om du som läser just det här kämpar med något… så fann jag det här budskapet som jag förmedlar vidare till dig som behöver läsa, just nu, i din egen fight i livet.

Du är god nog! Du är värd det bästa! Låt ingen trampa på dig mera nu!

Så vad säger du?

Är det dags att ta ditt beslut nu?

Vad är viktigt i Ditt liv? Vad vill du göra? Hur vill du leva? För vem vill du göra allt ditt hjärta kan erbjuda? Vem vill du älska? Vem vill du vara?

Jag vet själv att längtan efter att skratta ännu mera, längtan efter galet mycket kärlek till allt mitt liv ska innehålla framöver, längtan efter äventyr och nya upplevelser kommer ta mig ett steg till med siktet inställt på att leva ett feelgoodliv ❤ Jag behöver bara få duga precis som jag är ❤ Jag dömer ingen för deras val och jag kommer inte själv låta mig dömas för mina val. Du & jag – vi är Good enough!

Namaste! / Jill

Annonser

Räkna inte ut oss svenska medborgare helt!

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

I mina anteckningar 31/8:

”Räkna inte ut oss svenskar helt. Det finns en urkraft där inom oss, men den sitter djupt och har fastnat i trygghetens boningar efter årtionden av räkmackeglidande genom livet. Kraften och tron på vår styrka som jag VET att vi besitter – den vill jag vara med och påverka NU!”

Jag sitter i bilen på väg till goda vänner lördagen den 31/8. Min man berättar om Björn Ranelids inlägg om kvinnan i Malmö som blir brutalt avrättad med sin lilla bebis i famnen på öppen gata, skjuten i huvudet… jag har läst inlägget nu… och känner hur det kokar inombords.

Klicka på länk nedan om du inte redan läst.

Idag läste jag Anny Blombergs inlägg också på facebook och förfäras… min kommentar när jag delade inägget blev från hjärtat: ”Herregud! Magen vänds ut o in när jag läser och tårarna bränner och faller… ALLA borde stå och skrika: ”NU RÄCKER DET!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!”

Hon skriver om Lotta, Fadime, Frida och Nella ♥️ och att de idag fått en syster till i himelen efter avrättningen i Malmö… https://www.facebook.com/anny.blomberg?__tn__=%2CdCH-R-R&eid=ARCI9fXFpkf8w_9ibxKbLvJfOfB3U4sG1Lz__5J-lRzbh4yQY8sjlBnRvC551v08DUrKWqSdNEkHZ-S2&hc_ref=ARTfWCgHN6tB-3WwPFzptFT1Diykoj3LLGzoNdTrAn5i5BTutyOSOCzLmjaDEeSPKEY&fref=nf

Nej, vi ska inte ha fokus på det onda

Men vi får heller inte va så jäkla naiva att vi slutar bry oss! Skriker det direkt inom mig. Med kärlek räddar vi världen, DET är jag helt övertygad om, att det är enda starka strategin att älska sin nästa och vara ödmjuk och visa empati för alla. Fast den dag en person/individ bryter lagen och begår allvarliga brott/mord/våldtäkt mm, missbrukar personen/individen också sin rätt att direkt mötas av kärlek och förståelse. Faktiskt!

VAD är det som ska till för att just DU som läser ska reagera och agera? Ska du fortsätta sitta i soffan och bara scrolla och slött tänka att du ändå inte kan göra något åt det? Eller ska du göra det lilla man kan göra du också och säga din mening, skrika ”NU RÄCKER DET!!!!!” och dela inlägg, säga ifrån när människor förnedrar och talar illa om andra, säger nedlåtande kommentarer om kvinnor och JA det här måste du göra HELA tiden.

JAG tänker fan inte va tyst längre.

Jag tänker att alla borde idag, imorgon och när helst det behövs skrika ”NU RÄCKER DET!!!!!!!”

Vad kan väl lilla jag göra?

Börja med att dela information. Våga vara medmänniska. Det handlar inte om att vara misstänksam mot alla män eller tro att alla kvinnor blir misshandlade. Men en delning om vart man kan vända sig är ett litet steg. En hand på axeln till en kvinna som inte verkar må bra, kanske en vänlig blick, en vänlig fråga om hur det är kan vara avgörande?

I min kommun har vi en kvinnojour http://www.kvinnojourenembla.se/

De tar emot bidrag på bankgironr: 105-7389.

Behöver du som kvinna hjälp kan du kontakta dem anonymt på mail: info@kvinnojurenembla.se

eller ringa dem på 0456-13100.

Jag tror på oss och styrkan!

Den finns inom oss alla. Men vi har glömt av den lite. Många av oss lever ett skönt och tryggt liv och det ska vi fortsätta göra såklart!

Det här inlägget gäller inte enbart för alla kvinnor jag känner utan även för alla män jag känner och alla som eventuellt tagit sig tid att läsa här.

Jag känner många starka, kärleksfulla män som är pappor, äkta make, sambo, son till sin mamma, bror till sin syster osv… NI behövs här i detta!

Vi lever i ett vackert land! Det är mestadels tryggt och gott att leva i vårt land! Vi ska inte duka under för rädsla och förtryck, våld och hot! Aldrig ska vi vika oss för detta!

Men om vi fortsätter blunda, inte bry oss för att det inte denna gången heller gällde oss personligen, så kan allt det där hemska bara fortsätta och det är inte bra… jag tror att de flesta av oss aldrig kommer utsättas för de här farligheterna och det känns ändå gott i hjärtat.

Det gör någonting med oss när vi inte öppnar upp och visar medmänsklighet för även de vi inte känner. På sikt göds rädslor och vi blir rädda för de vi inte känner, för det som inte är likt vårt eget.

När vi sträcker ut en hand, när vi vågar lära känna främlingar och olika från oss själva, så händer också något inom oss. Vi får kanske nya vänner eller i alla fall bekanta. Vi säger hej och tjena och plötsligt är världen lite större, lite mera ofarlig, och de vi lärt känna tar oss ibland med bland ännu mer vi inte känner till idag. Vi kanske till och med vågar tycka att det okända blir lite mer spännande och sträcker ut händerna fler gånger?!

Vet ni vad det innebär i det lite större perspektivet? Vi blir fler som känner varandra, vi blir fler som bryr oss om varandra, vi får fler vänner och bekanta och det gör oss starkare, ger oss större goda krafter att bry sig om varann, att inte blunda och titta bort.

Men… var börjar jag?

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: ”Gå hem och älska din familj. Känn tacksamhet och SE allt vackert du har omkring dig, njut av ditt liv och det du skapat. När du tillåter dig att känna allt det där fylls du av värme, kärlek, harmoni och lycka. Dessa tillstånd sänder du ut omkring dig och gott föder gott vidare. Det är helt sant!”

”Räkna inte ut oss svenskar helt. Det finns en urkraft där inom oss, men den sitter djupt och har fastnat i trygghetens boningar efter årtionden av räkmackeglidande genom livet. Kraften och tron på vår styrka som jag VET att vi besitter – den vill jag vara med och påverka NU!”

Är det dags att vakna nu? Jag tycker att alla borde svara JA på den frågan! Tack för mig!

Jill Lagerqvist – positiv förespråkare för att fler ska leva feelgoodlivet!

Kärlek – Omtanke – Respekt!

När jag tittar ut ur min bubbla

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Jag vill blunda!

Inget feelgoodinlägg så ni vet!

Känslan är så stark när jag läser, för jag knappt orkar ta in… Jag vill blunda, jag vill trolla bort, jag vill inte veta, jag vill bara skrika rakt ut – men i hopplöshet känns det som…

Åhhh hur värjer vi oss från allt elände som rapporteras om?

Plötsligt blir känslan av att bara vara den lilla människan som står maktlös och tittar på så stark. För vad kan jag göra? När jag läser om våldsamma pappor som socialtjänsten verkar heja på och ingen, ingen, ingen verkar känna någon som helst empati för barnen…

Det rättslösa landet Sverige. Landet som sviker sina barn på ett grymt sätt! Landet som slår sig stolt för bröstet om hur jävla präktiga och duktiga vi är på att stötta olika världsorganisationer utan för vårt eget land, medans samma land blundar för verkligheten i sitt eget land. Jävla skitlagar, jävla skitsocialtjänster, jävla folk!!!! och jävla idiotpappor som misshandlar!

VA FAAN! hör jag mig själv säga högt, när jag läser om ännu en familj där mamman vill skydda sina barn emot en våldsam pappa och socialtjänsten och rättsväsendet går på pappans linje. Artikeln är skriven av Thomas Bodström som är advokat till mamman. Inte ens den stora kända advokaten, som varit justitieminister för vårt land, rår på lagen och socialtjänsten som enligt mig är de verkliga brottslingarna i denna och många andra härvor.

Vad blir din känsla när du läser?

Ja vad faan igen!? Hur är det möjligt?

Ljuger alla mammor när de säger att de vill skydda sina barn mot våldsamma pappor bara för att få ensam vårdnad? Älskar de egentligen inte sina barn och mer än gärna utsätter dem för lögner om pappan så att de kan få alla bidrag själva och leva ett så jäkla gott liv? För mammorna älskar inte sina barn alls, utan vill bara åt pengar och att hämnas på pappan. De bryr sig inte om att deras egna barn far illa och gråter sig till sömns, är skräckslagna och förtvivlade. Nu är jag jätteironisk så alla fattar det!

Kärleken till sitt barn borde vara helt villkorslös. Den ska vara helt villkorslös. Du borde älska Ditt barn helt villkorslöst i varje sekund av resten av ditt liv, så länge du andas.

Ljus – kärlek – omtanke – respekt – frid i sinnet ❤ / Jill Lagerqvist

Hem

https://www.bris.se/ Barnens rätt i samhället

Jag skapar mitt eget liv

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Känslan av ödmjukhet inför livet infinner sig när jag sitter där, på första parkett på en uteservering på stranden. Det är hemma, där jag bor som denna vackra plats finns.

Med stor ödmjukhet

Sommaren kom tillbaka med besked i helgen som var. Jag tror att precis alla har njutit massor, kanske mer än man gjort på hela sommaren. För i alla fall där vi bor sa det tjoff och så var det höst… alldeles för tidigt och för snabbt skifte. Ingen hängde med på det, så därför blev vi nog alla lite mer ödmjuka och såg det vackra lite tydligare denna helgen.

Finvädret håller i sig och sociala medier flödar över av fina bilder med solnedgångar, strandbilder och njutandet pågår i varenda vrå…

Nä, självklart känner inte alla så, men vi är många som fångar dagarna nu.

Själv satt jag på första parkett i lördagskväll och bara njöt. En katamaran hade ankrat utanför hamnområdet, en bit ut på havet, och blev en blickpunkt för oss som njöt av solnedgång och en rosa himmel. Vackert och svårfångat ögonblick med en vanlig mobilkamera, men ändå… Det var det där speciella ljuset som bara infinner sig ibland och allt blir ännu vackrare.

På min inre bana just nu

När man släpper taget om det som inte längre önskas kvar i livet… det får liksom bara segla iväg bort ifrån mig för att ge plats åt nytt. Det är en process att skala av sina extra lager, en bit i taget. Plötsligt känns det lättare att andas, lättare att leva och blicken klarnar över horisonten. Det har pågått ett bra tag och fortsätter göra så. För jag är inte en person som släpper så lätt. Det måste mogna fram. Nu känns det som att ytterligare en del saker skalats av. Ja, jag vet… det är lite luddigt. Det kan ju kvitta för andra vad precis som skalas av i mina lager. Tanken kring processen bör i så fall vara mer intressant för andra som också känner för att slipa sig i kanterna och skala av det som inte längre behövs i sitt eget liv.

På den inre banan i våra hjärnor sker saker automatiska, ej styrbara funktioner som utför en massa livsnödvändiga uppgifter som att sköta kontrollen på andning, att hjärtat slår, att inre organen över lag sköter sina uppgifter osv… På min inre bana rent tankemässigt så har jag med stort tålamod och övning omprogrammerat mig ganska mycket de senaste åren. Ett av de viktigaste målen är att känsla och hjärta ska få ta större plats, öppnas upp och litas på så att tankarna får signaler baserade på magkänsla ungefär förklarat 🙂

För mig handlar väldigt mycket om att acceptera allt jag har runt omkring som jag själv inte kan förändra.

”Det” bara är…

Jag bara är…

Allt är som det ska vara. Så som jag ser på mig själv och på min omgivning bär jag själv ansvaret för.

Ord och meningar som självrespekt och att älska mig själv känns viktiga. Det är inte längre viktigt för mig vad andra eventuellt må tycka om lilla personen ”JAG”. För det viktiga är vad jag själv tycker och känner inför mig själv, vad jag säger till mig själv och hur jag behandlar mig själv. Mitt inre är mitt yttre och jag behöver inte titta utanför mig själv. Jag behöver inte göra så mycket, skaffa mig en massa, vara en massa – Jag är redan allt jag behöver vara. Allt finns inom mig. Frågan är hur jag vill vara mot mig själv och mot andra? Jag vet det och har alltid vetat. Det har nog bara varit svårt att acceptera mina ”skuggsidor”, som om jag varit skamsen över att inte bara vara god nog… Men det klassiska uttrycket – ”Det krävs mörker för att man ska se ljuset” är en sanning, i alla fall så som jag väljer att se på saken.

Bild copyright: Jill Lagerqvist
En utmaning för mig att lägga ut en bild jag ritade igår, bara sådär kom den, rakt inifrån bara på känsla. Det finns mer att lägga till och mer att skala av, men allt jag är finns på plats och gör mig till en helt mänsklig varelse med både bra och mindre bra ❤ I am

Fuck all drama!

Jag vet att det har med min ålder att göra, att det bättre sent än aldrig är dags att göra upp med vissa saker jag blundat för. Sen arbetar vi oss igenom olika faser och händelser på olika sätt. Jag verkar ha en massa kreativitet inom mig som måste ut… för när jag bara går på känsla så kommer bilder, ord och meningar bara uppoppandes som behöver förmedlas. Du väljer ju själv om du vill se och läsa. Rätt skönt va? 🙂

För egen del har jag behövt att göra upp med en del saker som varit jobbiga. Nu skriver jag varit för mer och mer lämnar jag det bakom mig. Jag har tillåtit det som hänt även om jag blivit ledsen och otroligt sårad. Inte förstått och känt en frustration över vissa händelser. Men alla har sina liv, alla har sina ansvar för hur de är mot andra, så även jag och inför mig själv.

Om jag inte står upp för mig själv. Om jag inte är stark och har en respekt för mig själv och inte älskar mig själv tillräckligt – så tillåter jag andra att trampa på mig om de själva går igenom utmaningar som kanske gör dem till en mindre bra version av sig själva. Det är lätt att bli en man trampar på, för en som inte ser sitt eget värde lika solklart, utan kanske mest är undfallande och alldeles för lättrampad på…

Jag kunde bara ändra på mig själv, inte på hur andra är eller vad de väljer att göra mot mig eller mot sig själv eller mot andra. Så – jag ändrade mig. Det har gått sakta, det har gjort ont, jag har tittat ner i marken.

JAg kan bara vara den jag är

Jag kan bara vara den jag är – Du kan bara vara den Du är – Det är upp till en själv att göra valen av den man vill vara i alla lägen.

Så en dag sa min man: ”Jill, sluta titta ner i marken! Sträck på dig, låt ingen eller inget trycka ner dig! Du har inget du behöver skämmas för. Du har inte gjort fel eller varit dum! Sträck på dig!” …. ungefär så …. ❤

Ahhh det kändes provocerande. Det kändes jobbigt. Det var svårt att lyfta blicken, ganska i alla fall. Det kändes som kritik emot mig, fast jag visste ju att det inte var det på något elakt sätt, bara det att jag var fast i rätt och feltänket, jag har varit det så länge och lagt skulden på mig själv.

Men någonstans här, så började jag våga se ”sanningar” så som det var i min verklighet.

Plötsligt stod det klart att de ”drama” som funnits, som stormat runt omkring oss, helt enkelt inte var mina drama. Det låg utanför mig själv, utanför min kontroll och ansvar. Det var helt enkelt inte mina drama, inte min livshistoria.

Så blev det bara så att jag sa högt till mig själv en dag: ”FUCK ALL DRAMA”!

Denna sommaren har jag rensat allt möjligt. Denna sommaren har varit lugn, insiktsfull, stundtals nästan för händelselös – men jag tror det var precis det jag behövde.

”Paketera. Sortera. Rensa. Tydliggör. Göra min grej. Tro på mig själv.”

Hänger ni med? Har du som läser också känt att du behöver göra en mental rensning för det är mycket förändringar på väg in i ditt liv? Mer plats behövs och gamla ”lager” inom dig behöver rensas, nästan göra en ”recet” på sig själv? Jag vet att jag inte är ensam om att känna såhär.

Min väg till ett större feelgoodliv pågår nu, det är en ständig resa, vi blir nog aldrig klara. Men längst med hela vägen så är det viktiga för mig att delta, att uppleva, lära mig mer, känna känslor, förundras, njuta, skratta, vara nyfiken, våga vara modig, släppa rädslor och bara vara. Inte tänka ut för mycket planer på ”sen”…

Jag skapar mitt eget liv hela tiden. Varje dag, här och nu. Jag väljer vad jag ska ta in och vad jag ska uppleva som viktigt och sant.

Jag skapar mitt eget liv. Jag väljer att se en rosa himmel i magiskt ljussken och vackerheten över ett ögonblick. Vad väljer du att skapa?

No more drama please ❤ // Jill

När jag lyssnar på mig själv

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Respekt för mig själv

Arbetsveckan som gick blev hektisk. Så där som det bara blir ibland och man får bara hänga med i det flow som är… Jag såg det komma redan förra helgen faktiskt. När jag som vanligt några dagar innan slår upp min kalender och läser in mig på vad komma skall. I vanliga fall, så som jag brukar fungera, så hade jag bara bitit ihop och genomfört eftersom uppfostran lärde mig att det är viktigt att göra rätt för sig. Känner ni igen det?

Självklart är det viktigt att ta sitt ansvar och göra det som är rätt. Men nu, nu är skillnaden att jag ibland ställer mig frågan vem som är viktigast att göra rätt för? För andra, så som jag vanligen alltid gjort utan att respektera min egen ork och kraft, eller ska jag faktiskt känna in i den tid jag är i nu OM jag verkligen ska göra? Och vad ska jag göra?

Kanske ska jag dra i bromsen, stanna upp ordentligt och känna av hur jag mår? Även om jag kanske anmält mig till något för länge sedan? Fy… ni ska veta att jag genast känner hugg av dåligt samvete. Av att svika, inte göra rätt för mig gentemot andra, att inte fullfölja, bryta något bestämt. Jag skruvar på mig när jag skriver nu, det skaver och jag börjar leta tusen ursäkter.

Fast det kanske faktiskt räcker med att att meddela att tyvärr behöver jag tacka nej och hoppa av något – för min egen skull. Utan att ursäkta mig. Utan att känna dåligt samvete. Utan skuld och skam.

Jag har gjort mitt i detta ämne. Det här att ställa upp trots allt, bita ihop – på bekostnad av mig själv och mitt mående.

Ändå så sitter jag här och skriver ett inlägg om det. För att jag tror att det är viktigt, för att jag VET att jag INTE är ensam om det här…

Vart går gränsen mellan måste och ansvar?

Frågan är dubbel. Var går min gräns, mitt ansvar över mig själv och mitt mående?

Var går gränsen för att vara någon andra inte kan lita på och känna förtroende inför?

Gränsen och ansvaret är hårfin och endast du själv kan svara på den. För det är din gräns, ditt ansvar. Ingen annan kan döma dig om du inte tillåter det. Kanske något säger något, men som i allt annat skitsnack så speglar det dem själv och inte din verklighet och sanning.

Jag har fått jobba mycket på det här. Det är ganska nypåkommet för mig det här. Att bromsa, stanna helt, känna efter på riktigt hur jag mår och sedan ibland få avboka något jag bestämt med andra inblandade. Men jag fick göra det helgen som gick. Av personliga skäl. Det räcker, ingen som behöver veta mera och förhoppningsvis inte börja spekulera. Spekulationer är för intrigmakare.

En paus som pågick hela helgen

Jag känner i hela mitt väsen att jag aldrig mera kommer gå tillbaka till det som var jag när det gäller att trampa på mig själv. Jag kommer inte tumma på min självrespekt på samma sätt. Jag har insett att jag mår bra av att respektera mig själv. Punkt!

Så i helgen gick allt så lugnt till. Fredagskvällen var vi på kalas hos goda vänners son som fyllde hela 19 år. En mysig fredagskväll trots att vi var så himla trötta hela familjen 🙂

Lördagen åkte sonen till sin pappa och jag funderade på om och vad jag skulle göra. Jag lämnade in ett förslag till mannen om att planera och inhandla till en långsam 3-rättersmiddag här hemma på tumanhand. Så fick det bli. Jag letade recept, vi pratade oss samman och körde iväg och shoppade. Redan klockan fem startade vi med att göra kantarelltoast och ett gott Riesling vitt vin till det. Satt som en smäck!

Sedan vilade vi oss eftersom vi blev helt proppmätta hahaha!

Vi tände ljus, spelade soft musik och lagade sedan hasselbackspotatis med fläskfilé och pepparsås. Gott gott blev det. Nu var vi om möjligt ännu mättare och fick gå en lång runda med Sune hund. Välbehövligt! Sedan smög vi oss på efterrätten som vi aldrig gjort tidigare. Normalt sett är jag inte mycket för att läsa recept, men när det gäller bakning och efterrätter så behöver jag ett kompass. Det blev chokladfondant på en bädd av varma hallon. Gissa om vi var mätta efter det? Då var klockan halv tio på kvällen och vi satte oss ute i sommarnatten på altanen och smuttade på varsitt glas rött.

Jag kände en sådan tacksamhet emot livet, emot mig själv som drog i bromsen inför helgen, inför mannen som lagar mat ihop med mig och att vi kan fixa tillsammans, gemenskapen, vårt vackra varma hem, vår hund som är världens bästa Sune! Tacksamhet emot allt vad mitt liv innehåller helt enkelt ❤

Söndagen bjöd på energi och kreativitet!

Jag har en stark estetisk ådra i mig. Jag faller för det vackra och för detaljernas betydelse och det finns ingenting i mig som är ”less is more” utan tvärtom – jag går all in på saker och kommer i en speciell feeling. Denna kände jag komma på söndagen och fick brått iväg till en av våra affärer som har fina krukor, växter mm.

Ingen stress, inga prestationskrav alls. Jag bara lullade runt bland hyllorna, totalt avstängd från allt runtomkring (måste göra så annars blir jag helt snurrig). Jag visste vad jag ville ha. Det skulle vara en lampskärm i en ljus grön färg och sedan snygga krukor i grönt. För att säkerhetsställa växternas chans till överlevnad ville jag ha sk fetbladsväxter och jag hittade hur fina som helst av allt jag ville ha! 🙂

När jag kom hem kom jag in i ett slags meditativt tillstånd och bytte gardiner, putsade fönster, dammade och torkade av, rensade i röran, fixade med nya krukorna och växterna och vet ni, jag njöt så himla mycket hela tiden! Det behöver inte vara så märkvärdigt. Men det behöver vara i mitt tycke vackert och göra min estetiska ådra nöjd. Jag följer aldrig trender, utan köper det jag själv tycker är vackert. Ibland är jag före när det gäller vad som blir inne och då ler jag bara och tänker att det var ju ett roligt sammanträffande, ibland styrs jag lite av vad som finns i affärerna, men jag måste verkligen tycka om det jag köper.

Fetbladsväxter klarar ganska tuffa förhållande, frågan är om de klarar av att överleva hemma hos oss? Har gjort en påminnelse och hoppas på det bästa! 🙂
Nöjd!

Feelgoodlivet

Att vända något som inom mig kändes ett motstånd, till en hel helg som fick mig att känna sådan tacksamhet och som stillade det som behövdes stilla… Jag är på väg god tillbaka efter en av de tuffaste hälsomatcherna jag varit med om. Det är jag tack vare att jag bromsar, känner efter, lyssnar, tar ansvar, ger mig själv respekt över vad som är viktigt i mitt liv.

Jag hoppas att jag med detta inlägget kan sporra någon mer att respektera och lyssna på sig själv. Det är INTE egoistiskt att visa respekt och ibland avsäga sig åtagande till andra i förmån till sig själv. Det kallas kärlek, en kärlek till sig själv och till sitt eget liv.

Namaste! Ha en underbar dag ❤ Kram Jill

Jobba på din självkänsla

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Ditt bästa är gott nog

Nu är pausen slut och återigen ska mina ord släppas fria! 🙂 Välbehövlig skrivarvila och uppbyggnad av allt möjligt har skett. Kanske inte i den utsträckning jag tänkte mig, kanske inte lika snabbt som jag ville, men ändå så känns allt precis som det ska.

Dagens mening är: ”Ditt bästa är gott nog!”

Kanske för att jag de senaste veckorna har hamnat in i olika sammanhang både när det gäller mig själv och i samtal med andra eller ”bara hört” i bruset…? Men jag fick en sådan stark känsla av att förmedla det vidare.

Frågan om vem det är som bestämmer över dig och din insats kom till följd av budskapet? Självklart ska vi ju svara att det bestämmer vi själva, eller hur?! Men det där är ju i ärlighetens namn en sanning som inte alls stämmer överens med verkligheten alla gånger. För vi påverkas så mycket av yttre omständigheter, andra som tycker en himla massa om andra och så det här igen med sociala medier.

Min egen ”lag” är att de tillfällen jag känner mig låg så ska jag inte ut på vanliga sociala medier som facebook och instagram mfl alls. Poff, bort, väck från min åsyn!

Något jag tagit fasta på och försöker förhålla mig till så mycket det går. Ibland hämtar jag upp mig snabbt, ibland tar det längre tid. Och så ibland, när omständigheterna finns i ens verkliga vardag, inte i cyber space, det är då allting blir svårare… Men min mening är att OM jag själv känner i mitt hjärta att jag har gett mitt bästa i den situation det nu än må bara – då är det gott nog. Utan att behöva förklara, utan att falla platt och känna att jag förminskas. Ibland kan det vara så att ”nog är nog” och det är då det är dags att gå ifrån en situation som inte känns bra, som kanske mest sårar och gör en ledsen. När det inte längre finns någon mening i att hålla fast, släpp taget säger jag. Släpp taget och låt situationen flyta iväg likt ett moln. Det som ska lösas gör det och kommer tillbaka mer läkt och fritt ifrån orostankar. Var det inte menat för dig så har molnet skingrats och du kan gå vidare med det som är viktigt för dig. Det är så jag känner och denna känsla växer sig starkare hela tiden tills det som tynger känns lättare. Ibland behöver man prövas och tålmodigt stå stadigt i sig själv för att man vill och känner att det är nödvändigt, men när det är färdigt så är det färdigt ❤

Det finns en tid för allt i både med och motgång.

Stå kvar i din egen styrka

När jag möter någon som går igenom en särskilt tuff tid så är första känslan alltid att vilja omfamna, vagga till ro, stryka ömt över kinden och viska tyst att allt kommer ordna sig. Men när vi är vuxna så gör vi ju inte så med varann, då blir min känsla mer en känsla och en slags osynlig omfamning på ett annat sätt. Men med omtanke om någon som just där och då behöver det så räcker det med en hand på en axel, med ett varmt ögonkast eller i bästa fall att få ge en kram.

I mitt arbete så möter jag en del personer som behöver just det här och då känner jag en sådan speciell känsla av nåt stort, av att jag har den där förmågan att ge till någon annan som kan behöva omtanken. Då använder jag mig av mina egna förmågor som just jag har och lutar mig tryggt emot att ett lyssnande och en varm medkänsla räcker gott nog.

Feelgood på riktigt

Min tanke med att leva ett sk. feelgoodliv på riktigt handlar om att vara i kontakt med alla sina känslor, både de härliga och de som smärtar. När livet ger en en käftsmäll så stanna upp och kanske låt det svida en stund, titta på situationen lugnt och stilla, känn in vad som ev behöver göras eller om det kanske bara helt enkelt är så att det som hände ska få flyta iväg på ett moln och du själv tyst reser dig och går där ifrån?

Ingen mer än du själv kan avgöra det som händer i ditt liv. Jag hoppas att just du som läser har någon du kan luta dig emot och få lätta ditt hjärta och släppa fram alla dina känslor inför. Det önskar jag förresten alla. Det behövs. Men samtidigt så tror jag på att den viktigaste personen i ditt liv är du själv och ditt eget lyssnande ska innebära att du lyssnar och känner in dig själv. Du vet Din sanning och när du lyssnar på Din magkänsla/intuition så leder den dig vidare. Ibland får man låta det ta tid. Men när du lär känna dig själv och din magkänsla så kan du leva ett feelgoodliv på riktigt, helt ärligt och sant för dig själv. Vad andra ev tycker eller tror är inte längre viktigt.

Stå stadigt i din egen styrka!

Tro på dig själv!

Ditt bästa är gott nog!

Låt aldrig någon annan säga till dig hur Du ska leva Ditt liv!

Styrkekramar och med förhoppningar om en skön augusti omfamnar jag livet och Dig som behöver och kan ta emot ❤ Kram Jill

Vilar i tilliten

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

sommar och massor av tankar

Mestadels så har jag semester just nu. Jobbar ca 1 dag/vecka och resten lös och ledig 🙂 Det passar mig fint just nu. Jag är en person som brukar tänka tusen tankar extra varje dag under sommaren. Det har bara blivit så. Tid att reflektera antar jag.

”Även en feelgoodare” som jag måste ibland bara va för sig själv, vara ganska tyst, gå inåt, reflektera, fundera och stilla allt inom och utom. Känslorna varierar kan man lugnt påstå. Ena stunden harmoni i varenda cell till andra ytterläget med motsatt. Det stormar inombords. Ena sekunden stark och med full tillit, andra nere i en svacka…

Men ändå, jag samlar mig och faller tryggt emot tilliten jag ändå, trots inneboende stormar mm, känner väldigt starkt. Jag tror att jag nu mentalt förbereder mig på vad som komma skall. Det är inte längre tid att stå emot, streta emot eller kämpa emot. Det är tid att ömsint vårda, omtänksamt stärka mig inför att förändringar kommer att ske. Jag vet ännu inte vad. Förhoppningarna och tankarna går hela tiden till att det som kommer ske, sker för mitt bästa.

Jag känner hur jag laddas med en ovanlig styrka som nu håller på att fylla upp hela mitt inre, in i minsta lilla vrå.

Kanske är jag färdig med vissa bitar?

Har du någonsin känt påtagligt att du står vid ett vägskäl och att det börjar bli tid att göra förändringar? Det tar olika lång tid, motståndet inom dig kan vara olika starkt och envist, men till slut… så resignerar du och slappnar av och låter det som komma skall bara komma. Jag börjar komma dit hän nu. Jag släpper ner mina garde, jag sänker mitt försvar, mina motstånd och kapitulerar. Jag ser och känner inom mig, det jag så länge försökt överrösta med näbbar och klor.

Kanske kommer det att ta tid innan jag skriver igen, för som sagt även feelgoodare som jag jag måste ibland vara tyst, inom mig själv och låta saker som ska ske, faktiskt ske. Jag kanske måste vara extra stark ett tag, men jag är som en studsboll jag, jag studsar upp igen och då med förnyad kraft.

Tills dess… ha en fortsatt fin sommar! Jag välkomnar det som är menat för mig ❤ / Jill

Glittrande sommarkväll

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Beachparty

Solen värmde oss, havet glittrande och stranden fylldes sakta på av festglada vänner. Vi var bland de första gästerna och tog plats bredvid några goa vänner. Vi dukade upp vår medhavda matsäck, hällde upp ett glas vitt vin, skålade och njöt… en helt magisk kväll blev det på alla sätt.

Kvällssolen fick havet att glittra så vackert och solens strålar värmde gott.

Vi blev ca 80 vuxna och sedan kanske 15-20 barn som anslöt. Gäster i alla åldrar som blandades, åt, drack, skrattade och njöt av den fina kvällen.

Tänk, att här bor vi, i denna vackra idyll. Hela mitt inre fylldes av en sådan tacksamhet över livet, över att få bo såhär, av att ha fina vänner omkring sig, av att få vara en liten del och uppleva, vara delaktig i en gemenskap som är helt kravlös – bara vara en kväll på stranden.

En ”bara vara” dag igår

När jag vaknade igår morse så kände jag direkt att det här får bli en sån dag, där vi bara är. Inga krav på att göra bara för att man är ledig. Då gick det så lätt att fixa tvätt, bädda rent och lite småfix utan att känna krav på prestation.

Grannbarnen kom och frågade om de fick bada i vår pool. Självklart, sa vi! De härjade, lekte och hade så roligt. Jag och mannen satt i varsin solstol med kaffekoppen och höll koll på 4 st 10 åringar som hoppade upp och ner i poolen, lekte med vattensprutor, badringar och en badanka 🙂 När de badat färdigt bjöd vi dem på varsin flaska bubbelvatten som de gillade och sen snackade vi lite om allt möjligt. (vi hade ingen glass eller saft, men de gillade bubbelvattten lika bra. Där ser man!) Sen kom föräldrarna och kikade till dem och så försvann de vidare för lek på annan tomt. En mysig stund helt klart.

Sen laddade vi för beachpartyt vi skulle till vid fem. En skön eftermiddag i vår pergola med tupplur och fika med min pappa som kom inom en stund.

Sune är aldrig långt borta, utan helst vid vår sida så mycket som möjligt ❤
Bara vara, inga krav, vila och njuta av en skön sommardag. Livet på en pinne!
Vi gick ut på bryggan en stund och satt och njöt där med vattnet runt oss och kvällshimmelen så vacker.
Det går ju inte att göra rättvisa av det vi såg med en kamera på en Iphone, men för att fånga lite så… ser ni vår vy från bryggan.

Vi satte oss på cyklarna för att ta oss hem vid halv tolv. Mörkret hade fallit och vi var så nöjda och lite trötta. Hem till Sune och hoppa i säng med ett leende på läpparna.

Att faktiskt stanna upp, se sig omkring och känna tacksamheten fylla hela ens inre med alla lyckokänslor – det är så viktigt. Jag är rik på livet på många sätt. Vi fortsätter vår sommar 2019 i en skön sommarlunk… Ha det gott! /Jill

Själavård i sommartid

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Mitt i sommaren är nu…

Så plötsligt är vi mitt i sommaren. Den pågår nu och jag kliar mig i huvudet och tänker att va fort det gått, jag har nog inte riktigt hunnit med? Nån mer än jag som känner så? Det känns som att tiden liksom är på ett superintensivt spinningpass och det snurrar fort fort!

Jag har jobbat på och liksom bara betat av ett tag. Men jag har också funderat mycket. Stannat upp och känt mycket. Tänkt på jobb mycket. På att mitt jobb innehåller olika delar och att mycket av det jag gör, det är inget som andra vet om eller tänker på. En del av det jag gör får jag direkt inga pengar för, det är liksom ingen annan som betalar mig, men indirekt så kommer det ge pengar i annat sammanhang någonstans ”där framme i tiden”.

Jag har också spånat och filat på planer till hösten. Vad kommer hända då? Mycket är ännu i mitt huvud och inte för andra.

Personlig utveckling

Jag är själv inne i en fas där det händer spännande saker inom mig. Ett slags förändrings/uppgraderingsarbete som kom rätt i tid för mig. För det är väl så att när det känns rätt i tid och man intresserar sig för något, ja då är det helt enkelt rätt i tid. I en annan tid hade jag kanske aldrig uppmärksammat 🙂

Idag är jag på dag 20 i min utmaning med endast en dag till… det känns lite märkligt, men ändå bra. Livet är ett långt lärande och i ständig förändring. Jag tycker om att det är så, att få bjuda in nytt i livet och lämna sådant som varit och inte längre känns som något jag vill spara. Att göra en sån här personlig utvecklingsgrej är inte något man kan återberätta i detalj känner jag. Det handlar om så helt individuella behov av vad man själv behöver jobba med. Men en sak är säker, det är en fin och viktig investering i sig själv helt klart. Att ge sig tiden, en liten bit av sin dag, för att göra något gott för sig själv. Processerna är inte smärtfria alla gånger, men det hjälper en att skala bort onödigt och öppna upp för det som är viktigt. Att skriva ner, se det tydligt framför sig och inte bara mala i tankarna tycker jag är så bra för mig. Låta pennan flöda iväg på pappret utan att tänka på varje ord, utan bara skriva rakt från hjärtat direkt. Inte redigera sig. Titta och ta in det jag skrivit och känna in det, ställa sig frågan vad det betyder och ibland hur jag skulle kunna göra istället. Inte döma mig själv, utan bara vara snäll, ödmjuk och hitta nya och bättre tillvägagångssätt.

I allt jag lär mig, kan jag sedan hjälpa och stötta andra. En viktig punkt som återkommer under de här dagarna är att ett av mina starkaste ”mission” i mitt liv är just att få hjälpa andra. Att få finnas till, få vara en medmänniska, visa omtanke och vara närvarande. Det ger mig en känsla av själsfrid att få ge och i det också få en egen tillfredsställelse av att ha möjlighet att få göra skillnad för de som vill ha min hjälp. Att hjälpa ifrån hjärtat i allt jag gör. Det kan låta djupt och just nu känner jag mig nästan bottenlös, gränslös och villkorslös i alla känslor. Det kommer stilla sig, men jag bara är i det som är, här & nu. Fint på många sätt.

Semesterfeeling

Idag gör jag mitt sista arbetspass innan jag går på lite ledighet. Redan om en vecka jobbar jag en dag för de kunder som annars får för lång väntan, likaså veckan efter. Jag samlar ihop dem på en dag och ger allt den dagen för att sedan återigen gå i semesterlunk 🙂 Så har jag gjort varje år nu som egen företagare och det känns bara härligt och inte det minsta jobbigt. Det kan ha med min inställning att göra 😉

Imorgon kommer vänner på besök. Det var flera år sedan vi träffades och det ska bli härligt att få ses igen ett dygn innan de far vidare på sin semestertur. Sedan är det vår tur att besöka vänner som vi längtat efter. Det blir tid till att angöra soldränkta klippor, fiska makrill och umgås massor. Vi bor själva i ett litet fiskeläge med full aktivitet varje dag hela sommaren. 5 minuters promenad bort finns restauranger och barer med trubadurer och disco för de som vill. Helt underbart att bo som vi gör i ett litet paradis på jorden.

Har du kommit i semesterfeeling eller är det jobbe som gäller hela sommaren? Oavsett, så hoppas jag att du ändå tar dig tid att njuta av sommarens fina stunder.

Själv ser jag fram emot sköna, avkopplande dagar och ladda inför vad som komma skall… Allt gott till dig! / Jill