Vänder mig inåt och ger mig tillåtelse att säga mitt

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Kaffe, pianomusik och lugn

En ny vecka är igång. Vad lätt det är att längta sig iväg, helst när jag tittar på planerna för kommande helg 🙂

Jag uppskattar stunden jag ger mig själv varje morgon på vardagarna. Mina rutiner är viktiga. Först kör vi rutinerna som är viktiga för sonen fram tills han åker till skolan. Sen börjar mina egna med att andra koppen kaffe hälls upp och jag sätter mig en kort stund för att fundera på vad dagen kommer innehålla. Kalendern öppnas och jag vänder blad och lägger in det gråa bandet för gällande vecka. Den här stunden vaknar jag till liv och går ifrån känslan av att vilja lägga mig igen till att vakna upp och låta dagen börja.

Ofta finns det lite sms och meddelande som ska svaras på och till kaffet går allting lättare 😉 Jag kollar även in facebook med födelsedagar och mina minnen från tidigare år. För ett år sedan fick jag åka till akuten i Karlskrona och på kvällen opererades jag och blev av med en mycket inflammerad blindtarm…

Idag känner jag ett slags skönt lugn i kropp och själ. Det är en blandning av lugn och lite annat som kör runt som jag inte just nu kan sätta fingret på vad det är… en både bra och kanske lite mindre bra känsla? Men jag låter allting bara va som det är utan att lägga någon värdering i vad som är vad. Det kommer som ska komma på nåt sätt. Vet inte om det verkar luddigt? Men i vilket fall, så kom nedan inlägg till mig i mitt flöde i morse och det kändes som något jag gärna delar vidare till de som kommer se detta och vill ta till sig. När jag ska länka här på min blogg så kommer det upp att jag inte kan förhandsgranska fb inlägg i redigeraren, så jag hoppas att det kommer med i sin helhet… Jag ska ge det här lite tid denna veckan bland alla ”måsten”.

Söndagens små notiser

Igår blev en väldigt lugn dag. Jag vaknade och kände mig lite frusen och väldigt trött. Jag vet att det kan bli så när jag varit igång i full fart. Veckan som gick var en sådan full fart vecka som upptog både fysisk och mental styrka på alla plan. Resultatet blev att jag vilade mer än vanligt och att vår hund Sune var magisk hela dagen tillsammans med mig. Han la sig på mitt bröst och mage, stilla, kelandes, gav mig all kärlek och uppmärksamhet, ville liksom läka mig och finnas hos mig då han förmodligen kände hur hans matte mådde. Min alldeles egna terapivovve som har en stor healande kraft i sin lilla varma kärleksfulla lurviga kropp ❤

Jag fick också lov att öva på en lite mer jobbig sak – förmågan att säga ifrån och få säga mitt. Jag övar gränssättande/självrespekt och jag tror att det är något som vi alla skulle må bra av att göra. Igår blev det inte övning utan verklighet och jag kände inom mig att nu fick jag lov att faktiskt göra en markering, dessutom till en person jag inte känner så väl, men har fått en aning om hur hen fungerar… Jag vet att när en person beter sig dumt åt, så ligger det hos den personen med ansvar över sitt sätt att agera, men jag vet också att personen oftast inte mår särskilt bra inombords och därför ofta lägger saker utanför sig själv. För min egen skull behövde jag lugnt få markera min gräns. Så det gjorde jag och det är jobbigare än man kanske kan tänka sig, men nödvändigt också ibland.

I samma veva det där lite jobbiga hände så kom inlägget om dömande i mitt flöde och jag gör ett försök att dela detta också. Jag tror på att kärlek, omtanke och respekt är vägen vi alla behöver gå för att både må bra själva och vara en god medmänniska.

När man minst anar det…

Så ringer mobilen och något sägs som kan leda vidare till saker man inte trodde var möjliga… ett sådant samtal fick jag i lördags, av en fin vän och medmänniska. Så mycket omtanke och vänskap, så många vänliga ord och jag blev rörd. Det kommer komma mera av det här vid ett senare tillfälle. Just nu ska det här landa och är tiden mogen så kommer det komma ut väldigt bra av det här. När man minst anar det, det är då magin verkligen kommer till en. Den känslan hade jag i lördags 🙂 och ja, den är väl fortfarande kvar tillsammans med mitt leende.

Med detta lilla inlägg välkomnar jag in en ny feelgoodvecka! Övar vidare på här & nu känslan och försöker längta ”lagom” till fredag 😉 Ha en fin vecka! Kram Jill

Vad är det som de flesta rankar som viktigast i livet?

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Nu blir det ett högst personligt inlägg

”Jag måste sätta mig och skriva säger jag till min make. Sov så gott ❤ ”

Till min son säger jag: ”Du kan lyssna på musik en liten stund nu, så kommer jag in om en stund och säger god natt.”

Egentligen inte så konstigt alls. Jag är en sån där kreativ huller om buller människa med en hjärna som inte kan stilla sig när tankar, känslor och ord måste ut, på pränt och så småningom lugna min hjärna så jag kan sova…

Så jag börjar inlägget med en fråga i rubriken… och jag har ingen aning om vad inlägget kommer ta sig vidare just nu. Bara att jag måste få ut en massa saker. En del skitjobbiga saker. En del högst personliga tankar och känslor.

Men en sak är gemensamt för de flesta och det är svaret på rubriken. Eller jag tror att mitt svar är det samma som de flesta spontant tänker.

VAD är det som de flesta rankar som det viktigaste i livet?

Mitt svar är enkelt, har alltid varit, även om konstellationerna ändrats genom åren… Svar: Familjen

Fast så enkelt var det inte va?

Egentligen är det enkelt. För familjen är viktig och det handlar om de som står en närmst, de man älskar mest i hela världen. De man vill spendera sin tid med så mycket man kan, göra saker tillsammans med, känna tillhörighet med oavsett blodsband eller inte. ”Ohana” – familjen.

FAMILJ ❤

Varför får vi inte bestämma själva utan att det ska tyckas så jäkla mycket?

För det tycks. Det har frågats från alla möjliga håll och kanter och genom åren har det skapat oro och en jävligt jobbig press och nästan skämskänsla. Att få gå in i ett försvar där andra tycker att jag/vi måste svara.

Det handlar om min son och jag vill bara skrika högt så ALLA hör! Skit ni i hur vi gör i vår familj! Varför tar ni er rätten att kräva inblick och tro att vi behöver höra vad ni tycker om vår familj? Varför tycker ni om vår familj överhuvudtaget? Ska jag tycka om dig och din familj, hur ni lever och vem som gör vad, hur ni bor och så vidare… Är det ok om jag frågar dig när ditt barn är ca 13 el 14 år om när ni egentligen tänkt att ert barn ska flytta hemifrån så att ni ger ert barn en chans att bli självständig? För det kan inte ert barn bli alls om ni tvingar ert barn att bo kar hemma. Så… jag vill att du har en plan, för hur har du/ni tänkt egentligen kring detta? VA? Har ni inte tänkt så långt? Men alltså, ni måste ju har framförhållning!

Jag tänker att det får räcka nu! Jag blir mest bara förbannad för att ni håller på ärligt talat!

Men jag ska berätta lite mer så ni förstår (?)

Min son har ett handikapp, ett sk intellektuellt handikapp. Hans kunskapsnivåer inom det vi mäter med IQ är lägre än genomsnittet. Han behöver stöd i ganska stor omfattning. Går inte in på det mer, men han tillhör något som kallas ”Personkrets 1” inom LSS (Lagen om särskilt stöd)

I precis ALLA instanser har det här tjatats om flytt, sedan min son blev tonåring, då är man 13 va 😉

ALLA vill veta när han ska flytta hemifrån, vad vi har tänkt oss för boendeform, kommunen har kallat oss till möte som standard då de blir 16 för information om framtidens boende då det är lång kö till gruppboende mm De behöver veta behovet, de behöver tid att planera. Habiliteringen har som standard i sina samtal att prata framtidsplanering också runt 16 år. De frågar ungdomarna och förstår inte problemet med det, för så har de alltid gjort.

Dessutom verkar alla tro att man som förälder vill bli av med sina barn så fort som möjligt! ”Så ni kan börja leva lite mer normalt”.

Resultatet blev ångest!

Min son bleknade, började flacka med blicken och tappade all fokus.

Vi satt där på habiliteringen mitt emot specialpedagog och kurator. De satt med sitt formulär och liksom bockade av frågorna. De förstod ingenting. Framför dem satt en ung kille, med en mognadsålder som i lågstadiet, och han fick ångest, men han kämpade tappert fast att han blev jätterädd och orolig.

Den där gången var jag inte beredd. För oftast hade han inte varit med när de frågade om när vi planerade att han skulle flytta hemifrån. Men denna gången var han det.

Han sökte min blick, jag mötte den lika lugnt som jag brukar, med mammablicken som gör honom lugn, med blicken som är full av kärlek och trygghet och han frågande mig: ”Mamma, får jag inte bo hemma mera? Vad ska jag bo? Jag vill inte vara ensam utan er.” Jag svarar så lugnt jag kan: Nej min son, du ska inte flytta hemifrån på jättelänge! Allt är lugnt. Vi ska bo tillsammans som vanligt.

Sen tar jag fäste på först den ena, sedan den andra. Min blick säger det mesta, men för tydlighetens skull så undrar jag om de någonsin själva suttit i samtal med sina barn med okända människor, som frågar deras barn alldeles för tidigt i deras liv, om och när de ska flytta hemifrån. Vad de har för framtidsplaner och samtidigt betonar hur viktigt det är att frigöra sig från mamma och pappa. Eller låt oss säga, vi antar att era barn går på lågstadiet för rättvisans skull? Vad svarar ni? undrar jag som om det vore en självklarhet att de fått frågan…

De skruvar på sig. Jag sitter med ärligt intresserad blick på dem och vill gärna veta!

Svaret blir att de här frågorna ingår i deras formulär och så har det ”alltid varit”.

Ok, säger jag. Men är det inte lite gammelmodigt att fortsätta använda gamla metoder utan att själva tänka och känna in personen ni har framför er först? Ni kanske behöver ändra er? Ni kanske behöver ifrågasätta vissa saker? Ni kanske på allvar behöver börja arbeta på individnivå på alla plan?

Jag vet att jag är ”jobbig”. Men jag har också varit en av de bidragande mammorna, en av lejonmammorna, som har fått till förändringar på många plan där man inte alls sett till individnivå. Om ni visste vad jag har fått höra genom åren i ”funkislandet”…

Varför skulle vi vara annorlunda i vad vi tycker är viktigast?

Jag älskar min familj! Jag älskar min son mest i hela världen!

Varför är det så bråttom?

Såhär är det, rent krasst. Det här gör svinont att skriva, kan knappt tänka tanken och genast blir jag ledsen och tårarna bränner…

För min son är vi i hans familj de viktigaste personerna i hans liv. Vi är hans familj, hans trygghet, hans lugna plats att landa i, hans kärlek och hans liv. Kanske, förmodligen, så kommer det här med att bilda egen familj så som han är van vid, inte vara möjligt. Men hans liv är så rikt ändå. För han är omgiven av människor som älskar honom. Han är omgiven av en stor familj, som bor i 2 hus, men ALLA älskar och respekterar honom precis så som han är och som han fungerar. Det här är en superviktig del som gör att han är en lugn, trygg, stabil och humoristisk kille idag! Han har dessutom en närvarande farmor, morfar, faster med familj som finns för honom. Han har stabil grund att utgå ifrån och ta sig an livet ifrån och alltid tryggt veta att han kan landa på sin hembas när det behövs.

Men alla runt omkring, de verkar tro att det viktigaste i hans liv och utveckling är att flytta hemifrån, in i en ensamhet, men en massa personal omkring sig som faktiskt aldrig kan skapa eller känna samma för honom. De kan aldrig ge honom kärlek och omtanke på samma sätt.

Personalen kommer och går. De byter ofta jobb. De är inte ett substitut för att få ingå i en familj eller ett sammanhang på det sättet.

Kan man bli självständig ändå?

Denna fråga har bara ett svar och det är JA! Självklart kan min son bli en självständig ung man, få utrymme och klara en massa saker själv! Samtidigt har vi i många år fått jobba med acceptansen att vissa bitar kommer han aldrig att klara av att bli självständig i. Det är ett gott liv ändå, på hans villkor.

Vår högsta önskan är att han ska få ett rikt liv, ett liv med hög livskvalité med det som är viktigt för honom. Vi vill att han ska få vara i sociala sammanhang, få uppleva ett härligt ungdomsliv, få lära känna kompisar och komma utanför sin ibland delvis isolerade värld, ge honom möjlighet att utforska och uppleva saker med andra förutom vi. Men vi vet att han kan göra det och bo hemma ett bra tag till.

Man kommer framåt med små små steg också. I ett lugnt och tryggt tempo, på hans egna villkor. Vi kommer aldrig hindra honom från det han själv vill göra om det inte är något farligt förstås 🙂

Men jag blir heligt förbannad på alla som säger att vi inte är värda respekten att avgöra tillsammans med honom. Med alla som låtsas skoja om att vi föräldrar bara är tråkiga, att det inte är så viktigt, att de minsann inte behöver berätta för föräldrarna, men de vill mer än gärna att de ska berätta personliga saker för dem istället, för det är bättre! Hmmm återigen, på många sätt snackar vi om en lågstadiekille här… även om han är på väg in i vuxenvärlden på många sätt.

Men känslan finns där hela tiden, i nästan alla samtal, att vi föräldrar ska undermineras, nedvärderas som mindre viktiga helt plötsligt. Som att hans egen högt älskade familj, den får inte vara viktig för honom, för då är något fel…

När ska alla fatta att de inte ska underskatta värdet av en familj även för personen mer handikapp?

När ska känslan och förståelsen få komma in i yrkesrollen? När ska det slutas upp med att sitta med standardformulär och när ska det slutas vara ok att sudda ut föräldrarnas roll, kärlek, önskan om trygghet och kvalité för sina barn? När ska vi tas på allvar? När ska vi få accepteras som en viktig del även i en vuxen funktionsnedsatt persons liv?

När ska ni sluta utgå ifrån att vi vill bli av med våra barn för att få tillbaka det ni kallar normalliv? För oss är vårt liv vårt normala, det vi fått lära oss i diagnoslandet och som har gett oss en sådan stark kärlek och styrka.

På riktigt – SLUTA NU! Lägg ner! Jag KRÄVER respekt från er! Punkt!

Maken sover och snarkar. Det är en timme sedan jag gick in till sonen, som inte kan klockan, och satte mig på sängkanten, tackade för denna dagen, peppade inför morgondagen, sa god natt och sov så gott, jag älskar dig mest i hela världen… sonen släckte lampan och somnade tryggt i sitt ungdomsrum med Kizzplanscher på väggarna ❤

Kvar sitter jag här i mörkret och skriver. Det finns massor av mera att skriva om. Jag tänker och vet att jag trampar folk på tårna nu. Jag vet att vissa kommer tycka till om att jag tycker. Att jag är överbeskyddande. Men jag vet också att det sitter en massa lejonmammor och känner samma som mig.

Det handlar inte om att tro att inte våra barn klarar av. Det handlar om familjen, den viktigaste av allt, att vi som familj får bestämma tillsammans utan att andra ska ge sig rätt att tycka om oss. Jag skulle aldrig ifrågasätta eller tycka mig ha rätt att klampa in i andra familjers beslut. Varför skulle jag då tycka att det är ok att någon klampar in i min?

Egentligen är det här inlägget helt rätt med temat Feelgood, då jag skrivit det innan att det är olika för alla. Det är känslan av feelgood vi vill åt. För oss handlar det om att vi vill få lov att vara en familj och ha en gemenskap, för det är att leva ett feelgoodliv för mig, för oss. /Jill

Från lång väntan—till beslut

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Får man lov att hoppa högt av glädje?

Jaaa det får man, jag det får JAG göra! 🙂 Just nu övar jag på att gå från att säga det opersonliga ”man” till ett mer personligt och ansvarstagande ”jag” i kommunikationen både med mig själv och andra. Det går rätt bra faktiskt. I övningarna ingår även en större tydlighet och att ta bort ”kringorden”, det sk. luddet. För att bli mer tydlig, för att inte linda in vad jag vill säga, för att inte verka osäker på min sak när jag själv känner mig glasklar, men är rädd att trampa någon på tårna eller nåt…

Jädrans vad invecklade meningar jag skrev där, eller? 😉 Jag tycker om utveckling, jag tycker om att utmana mig själv för att komma vidare och känna att jag tar steg framåt i livet med mig själv.

Idag tillåter jag mig själv att hoppa högt av glädje! Av lättnad, av att den långa väntan på – är över! Igår ramlade svaret in i mitt medvetande. Äntligen! Jag bara kände att nu vet jag, nu är väntan över. Vilket tålamod jag fått tillämpa inför denna grej! Nu är beslutet tagit så jag har lagt de sista bitarna som saknades i ”Beslutspusslet”. Phu! Jag drog många suckar av lättnad igår kan jag berätta. Men nu är jag fast besluten att genomföra.

När jag stänger en dörr och går vidare så öppnas nya längst min väg.
När jag skapar tomrum/vacum och rensar bort sådant som inte tillhör mig – då bjuder jag in nytt spännande som får plats i tomrummet.

Att göra en ”genomförandelista” står på agendan

Nu när väl beslutet kommit till mig så är nästa steg att göra en lista på de olika sakerna jag behöver göra och beta av för att sätta mina nya planer i verket. Jag kommer återkomma i hur jag gör och tänker och givetvis vad som ligger i mina planer framöver. Fast inte just nu, för det återstår en del saker innan jag är där att lägga ut för andra vad som är beslutat 🙂 Ahhh gillar egentligen inte att försöka verka hemlig. Det är inte min grej att vara så insluten, men just för stunden får det vara så. Bra grejjer på gång som ger mig goaste varma känslorna inombords!

Tills allt är på plats ska jag fortsätta ha tillit att allt kommer ordna sig till det bästa. Att saker faller i sin rätta ordning allt eftersom. Just i stunden har jag inte koll på hur och när allt kommer ske, men det är där det här med tilliten kommer in 🙂

Magkänsla / intuition – jag ska följa den nu! Ha en fin dag och vecka! Kram Jill

Stark – Starkare – Starkast!

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

När man måste, då är man…stark

Sovmorgon mitt i veckan, det är vad vi har haft idag. Sonen är kompledig från skolan eftersom han var med på Öppet hus kvällen för ett par veckor sen. Som tur var hade jag inga kunder inbokade på förmiddagen så vi sov längre än vanligt. Ja, sonen sov ca 2 h mer än mig, men jag har ändå fått sovmorgon! 🙂

Nu sitter jag här vid köksbordet och kikar på sonen som avslutat sin frukost vid soffbordet och har lutat sig tillbaka med hörlurar i öronen. Så mycket kärlek som väller upp inom mig för denna grabb ❤ Han som är på väg in i vuxenvärlden på sitt eget sätt. Om ca 2 veckor fyller han 20 år! Tänker inte fråga hur det gick till, för det vet jag ju 😉

Han går sista året på gymnasiet och sen vet vi inte vad som ska hända. Det är så mycket som måste fixas inom den närmsta tiden. Jag har redan börjat och jag gör allt jag kan för att hålla mig lugn i allt. På något sätt kommer det ordna sig, för det gör det alltid. Men ovissheten är stor faktiskt. Jag brukar inte skriva om politik, men det som händer nu inom handikappomsorgen och allt som är kopplat till detta är oroväckande. Det försöker tystas ner, men med den regeringsform och alla partier inblandade med starkt olika åsikter så blir det galet i besluten rätt ofta. Ena blocket röstade fram en enorm nerdragning som innebär helt osannolika nerdragningar för de som är mest utsatta i vårt samhälle, de som inte själv kan göra sin röst hörda och det känns som att vi i närmsta familjen är de enda som försöker kämpa och vi är ju redan så belamrade med diverse saker som för få människor utanför vår lilla sfär vet om… hur fanken ska vi orka? I nästa stund vill samma block göra en miljardsatsning och då främst på polisiära och lagfrämjande åtgärder… ah det är så sjukt så jag ska inte ens ge mig in i det. För jag orkar verkligen inte debattera! Jag har tillräckligt att orka med. Men det bekymrar mig när vanligt folk blir giriga och bara ser till sitt eget i den sits de befinner sig i och inte alls bryr sig om sina medmänniskors väl. Har vi vanliga svenskar sjunkit så lågt? Det är för många som har kopplat bort sitt hjärta och sin omtanke om sin nästa. DET oroar mig faktiskt allra mest!

Men som vanligt, när man måste vara stark, då kommer den där enorma kraften från en källa som gör att det går. Den kraften är den villkorslösa, gränslösa, oändliga KÄRLEKEN om någon nu inte förstått det.

Jag tittar på min son igen. Han vet inte om att jag studerar honom. Han kan inte läsa mina tankar även om han besitter ett 6:e sinne i att läsa av energier och känslor runt om sig. Därför sitter jag på avstånd… för jag vill att han ska vara lugn och harmonisk. Jag vill att han ska få må bra, ha ett liv med hög livskvalité och glädje. Därför kommer jag vara en uroxe, orka allt jag kommer behöva orka och jag kommer göra mitt allra bästa för att livet ska fortsätta vara rikt för honom och för oss.

Tills jag stupar, till mitt sista andetag – alltid för dig min son

Stark – Starkare – Starkast! Det är min allra viktigaste uppgift i det här livet och det är min son som gäller.

Idag är en vacker och solig dag. Hundpromenaden väntar på oss nu. Sen ska sonen hänga med sin farmor till hennes gamla pappa som är nästan 100 år! Han älskar att hänga med dit och de har så roligt när de är där.

Life is life my friends! Ha en fin dag ❤ Kram Jill

Balansgången

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

När hälsoföretagen bidrar till ohälsa…

Jag har funderat lite kring hur saker och ting i vår vardag är i den tid vi lever. Oftast ger man ju sig inte den tiden att stanna upp och fundera och kanske granska omgivningen lite mer noga. Vi ”bara” rumlar vidare i karusellen.

Det allmänna läget stavas ”Spamming” med stor bokstav! Det är nåt sjukt när ens mailkorg ständigt svämmar över av total ohämmad spamming av både idioter som skickar sina erbjudade om förlängning av könsorgan, blå piller, damer från österlandet som mer än gärna vill träffa just dig osv osv eller för att inte tala om paketen som väntar mot en billig fraktavgift eller de förmånliga snabblånen du genast borde ta… sjukt är vad det är! Men sen… så är den sk. smarta marknadsföringen där också och får info via olika kanaler på det du är intresserad av så de kan så att säga ”rikta” sin marknadsföring till det du personligen är intresserad av. Säger du högt att du funderar på att köpa ett par nya träningsskor till kompisen i du pratar med i mobilen så kan du ge dig tusan på att du plötsligt får in en massa erbjudande på just träningsskor i dina flöden. Det är inte längre något vi behöver känna att vi inbillar oss, för det är liksom ett faktum att det är så…tyvärr :/

Jag jobbar med mitt lilla hälsoföretag och får så mycket olika erbjudande i mitt flöde på facebook om allt ifrån inläggssulor i skorna (som jag pratade med en kund om) till snygga träningskläder med kvinnor i supersmala vältränade kroppar, till hälsokost, proteinpulver ska vi inte tala om och alla som förmedlar hälsa hälsa hälsa – ta hand om dig – va rädd om dig – åk på dyra hälsoresor – osv osv… och här kommer mitt eget lilla dilemma in. För vad tusan händer när så många hälsoföretag (kanske delvis ofrivilligt/obetänksamt?) spammar sina riktade marknadsföringsannonser så folk blir helt stressade? Hälsoföretag som bidrar i allra högsta grad till ohälsa genom att stressa människor och få folk att få dåligt samvete för att de inte tar hand om sig så som just deras reklam föreslår med ”snyggmänniskorna”!

Jag drar i nödbromsen nu! Stopp för f-n!

Jag vill inte bidra till det här! Jag får erbjudande om det ”senaste” att överge mailkorgarna (som jag inte valt av just denna känsla) och istället få tillgång till mobilnummer, som jag billigt kan köpa en tjänst till, för det är det nya nu och känns mer personligt för den som får ett sms! Hmmm tror de att vi människor är dumma i huvudet? Eller är vi det? För vi orkar inte tänka klara tankar längre och vi vet snart inte vad vi själva känner eller ens vill egentligen, för vi är så himla ”matade”?!

Så jag sticker ut hakan nu. Sätt stopp själv! För det här kan inte va bra för oss. Att vi ska bli stressade av all denna fördumningsreklamen!

Mitt företag, min blogg ska stå för ”Det goda livet” punkt!

I min lilla värld vill jag ju också främja hälsa och välmående. Det är skitsvårt att nå ut till ”den stora massan”, men kanske är det inte heller meningen att jag ska det? Jag kan ändå inte mer än ta en kund i taget, jag kan ändå inte hjälpa alla. De som vill komma till mig vet att jag finns. Djungeltrumman sprider sig naturligt om jag tar hand om mina kunder väl i mitt lilla enkvinnasföretag. En del kommer till mig en del väljer någon annan de mår bra av att gå till.

Nu har jag fått ur mig en del av mina tankar. Jag vill aldrig spamma någon! Må bra, ta hand om dig och var framför allt snäll emot dig själv. Klappa dig på axeln idag, stryk sakta dig själv över kinden, titta dig själv i ögonen och säg: Jag är god nog precis som det är! Jag skapar själv mitt bästa jag och tar hand om mig så som jag mår bra av.

Stäng av lite. Ta ett par timmar eller en dag fritt från all input utifrån! Va med dig själv, med din familj, dina vänner och njut!

Ha en fin dag och vecka! Kram Jill

En stilla ödmjukhet för livet

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

En skör dag

Jag fick en dag till annat än att möta mina kunder idag. Dagens planer blev inställda med kort varsel. Jag försökte känna in vad min dag skulle innehålla och handla om. Det blev en ganska blandad dag.

Jag började med att beta av en del saker jag lagt åt sidan. Samtal som skulle ringas, bokningar, paket som skulle hämtas, apoteket, gosiga strumpor, underkläder och lite annat som skulle inhandlas. Nice att få beta av i lugn och ro. Sen kom tvätt, småfix, lunch och lite annat också som vanligt.

I några dagar har jag känt mig märkligt skör och eftertänksam… intensiva drömmar flera nätter som varit så tydliga och som påverkat mig massor, kanske mer än jag förstått? Idag kom skörheten till. Några dagar har jag funderat på 2 av mina starka drömmar och undrat vad de betyder egentligen. Eller jag vet, men det känns flummigt och jag vill blunda för dem. Kanske måste jag göra något åt dem. Är det någon annan än jag som kan känna såhär mellan varven? Säkert fler än jag 🙂

När livet dippar så vet jag en sak säkert…

Det vänder uppåt igen! Idag blev det en sån där grej som man bara vill hoppa runt och ropa: ”Såg ni det, såg ni också vad som händer????”

Jag håller på med ett privat projekt som kräver min uppmärksamhet en viss tid och idag skulle jag göra en sk. självscanning. Hmmm det jag skrev kändes sådär och jag kände mig verkligen skör och så plötsligt nu i eftermiddag innan mörkret föll så kikade solen fram (!) och ni ska veta att idag har det varit halv storm och regnrusk, bara mörk himmel. Men så plötsligt badade grannens hus i solsken noterade jag där jag satt i köket vid köksbordet. Det varade bara en kort stund, precis när jag kände mig som mest låg och då kunde jag inte annat än bli lite glad igen och jag valde att se det som ett tecken! ”Efter regn kommer solsken” – det har jag ju präntat in i min son som alltid har varit orolig för vädret och hur det påverkar honom när det är lågtryck. Hela hans väsen mår dåligt och då peppar jag och idag fick jag själv en pepp av självaste solen! 🙂

Ibland får man va låg så man kan känna av hur stort det är när det vänder!

Livet är ingen räkmacka som vi kan glida runt på i en evighet. Det är helt ok. Inte för att jag önskar vare sig mig själv eller någon annan grå dagar, men en liten grå stund då och då är nog bara sunt på nåt sätt. Det påminner en om det viktigaste. Om jag ska prata för mig själv nu, och det är väl bäst, så är det ok att KÄNNA in livet från olika vinklar. Kanske är det en förmåga att kunna känna starkt? Kanske har jag kommit en bit på vägen i att connecta med mitt hjärta. Jag har som ett viktigt mål att bli Hjärtintelligent. Det där har visat sig vara inte helt enkelt om man vill det på riktigt. Egot tar emot och försöker styra in mig på motstånd och köra safe för att det är bättre med det man redan vet och gjort, men hjärtat har många gånger en annan längtan. De ”längtorna” som jag brukar kalla dem, de pockar på mer och mer. Tror faktiskt att det en dag inte längre är möjligt att backa alls, utan jag behöver nå dessa längtor på riktigt ❤

Siktet riktas och ställs in nu

Inom mig känner jag att jag kommer närmare det jag vill åt. Det är en rad frågor som ska tas ställning till. Men den viktigaste frågan som alla bör ställa sig förr eller senare är: VAD vill jag själv?

Så vad vill DU om du fick önska fritt, om det inte fanns några begränsningar alls? Om du fick drömma fritt…

Fundera på det. Det är det jag gör och det gör mig både skör, svag och tveksam samtidigt som jag växer med uppgifterna från dag till dag. Ha en fortsatt fin vecka! Kram Jill

Livets många färgnyanser

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Vid varje ny fråga finner du själv svaret – DU, det är upp till dig!

Kanske har årets första inspirations/motivationsomgång av 2020 innehåll i det mesta lagt sig? Snart kommer en ny omgång, så vila tills dess 😉

Det är bra med nystarter. Det är bra att rensa, göra plats för nytt och börja på ny kula. Det ger kraft och lust. Men efter ett par veckor tappar man oftast fart. För det fanns ingen egentlig plan och du visste egentligen knappt varför du satte fart med något nytt och ännu mer intressant – ville du det egentligen?

Det är inte alls så att jag inte tycker att det är bra att göra nya avstamp, tvärtom så gillar jag det massor! Men vi missar ofta en viktig detalj och det är att känna efter OM och VAD just JAG/DU själv vill göra. Enklast och snabbast är ju att bara haka i någon annan som verkar brinna för det nya och ge järnet! Det kan va min/din grej också, men om det inte är så har jag och du kanske nu tappat lite fart eller helt gått tillbaka till det gamla invanda…

Jag har funderat rätt mycket på just det här. För tro inte att jag är något undantag. Jag gör också såhär mellan varven och det är väl helt ok. Att testa något nytt man inte gjort förut för att kanske hitta något nytt att tillföra sitt eget liv. Ibland funkar det, ibland inte, kanske för dig som för mig att oftast funkar det inte. Men skam den som ger sig, eller hur? 🙂

Det jag har kommit fram till i både små och större förändringar, frågeställningar, funderingar osv… är att det alltid går ett eller flera varv och alltid slutar det med att det hamnar tillbaka i mitt eget knä. Det är och kommer alltid vara upp till mig själv, för mitt liv handlar ju alltid om mig själv, ingen annan kommer fixa eller göra eller leva mitt liv, det är ju tänkt att jag ska göra det själv och jag tänker att det måste ju va bäst att jag själv lever mitt liv och styr livsskeppet Jill. Det är ju ingen ”rocket sience” jag kommit fram till och jag tror alla innerst inne vet det, men det hade ju varit så skönt om någon annan fixat till en eller att man bara tryckte på en knapp så var allting klart! Eller hur? 😉

Inspirera andra vs skapa stress hos andra

Ibland kan den skillnaden vara hårfin. Hur många har inte med beundran läst om de där som klarar precis allt? De som går upp halv fem för att springa en mil innan resten av familjen vaknat. De som hinner duscha och styla sig själva till de där superfräscha människorna som luktar gott och liksom har en särskild glans omkring sig. De som äter sunt, har det perfekta jobbet där de tjänar massor, är sina egna chefer, styr livet med lillfingret och skålar i hälsosamma smoothies varvat med ett glas cava med jordgubbe i! Visst är de coola!!!!??? Det kan skapa en ”jävlar anamma känsla” av nu SKA jag också ge järnet och du kanske faktiskt lyckas! Man vet aldrig…

Eller så är du den som blir mest stressad/deppad där du sitter hemma i ett par slitna joggingbyxor som endast används för att nöta baken i soffan och aldrig sprungit ens en km i… Du brukar ta en raggardusch i bästa fall på morgonen, sprejar i torrschampo och drar igenom hårborsten i det halvsmutsiga håret och sprejar på en sån där body mist som doftar gott lite här och där. Kanske drar du två snabba drag med mascaran i farten innan du i sista minuten drar iväg med barnen och lämnar på dagis/fritids/skolan innan du dimper ner på jobbet alltid några minuter sen och förberedd med dagens ”vita lögn” om varför du blivit lite sen… (många traktorer och idioter på vägarna eller försenad lokaltrafik). Du målar läpparna på jobbet, sippar i dig en slurk kaffe och tar på dagens ”clownmask” -sååå redo för dagen nu eller hur?!

Vissa dagar inspireras jag, vissa dagar gör jag det som är bäst för mig och mitt mående – ler lite, gläds åt personen som ”lyckats” med sitt livspussel, scrollar vidare och tar tag i min egen dag. Hur jag tar det, beror på hur jag mår och vad som hänt i mitt liv just för tillfället. Det har ALDRIG att göra med hur någon annan väljer att göra, lägga på sociala medier eller säger. Det är ALLTID mitt eget ansvar hur jag tolkar min omvärld utifrån mitt eget mående. Punkt! Så därför dömer jag aldrig andra för hur de väljer att visa sin dag. Jag delar upp det i mitt privata liv & dilemma som jag har ansvar för emot mig själv och OM jag väljer att visa min dag för andra så försöker jag välja det med omsorg. Det är inte mitt uppdrag att välja hur andra tolkar mig, men det är Alltid mitt ansvar för det jag delar med mig av. Det här är krångligt att tänka på, men klockrent när man väl sätter sig in i det.

Retar du dig på vad någon annan delar med sig av? Mitt råd är SCROLLA vidare! Häng absolut inte upp din dag på att slösa energi på att känna dig stressad av någon annan, bli förminskad, bli förolämpad, arg, irriterad eller vad tusan som gör dig illa till mods! Scrolla scrolla scrolla!

För en annan dag när du känner dig på topp, när du mår bra och fått till en skön morgonstart så hade du kanske inspirerats av precis samma inlägg, artikel eller bild! Helt säkert!

Är ”Feelgoodlivet” ens nåbart i verkligheten?

Ja det är det! Var dig själv. Va snäll emot dig själv! Titta med kärlek på dig själv i alla speglar där du får en skymt av dig själv.

Här om dagen sa jag till en ung tjej jag känner då vi pratade om framtidsplaner: ”Du fina, tänk på en sak, du ska inte bli något annat än du är, för du är redan allt du behöver vara. Däremot kan du förskaffa dig en utbildning där du lär dig saker som du behöver ha kompetens inom för att utföra ett visst yrke, men du ska alltid vara den du är, inte bli någon annan.”

Hon hade inte hunnit komma så långt i sitt tänk ännu. För handen på hjärtat så säger vi till och frågar fortfarande våra barn och ungdomar: ”Vad ska du bli där du blir stor?”

Feelgoodlivet, det finns alltid inom dig faktiskt. Det är upp till dig och mig hur ofta vi väljer att släppa fram det. Vi behöver inspireras och glädjas över andras storys. Det kan i bästa fall ge oss en energi och driva fram lusten att utvecklas vidare i vår egen person emot de skills vi vill förskaffa oss, ett större tänk på alltet och mer omtänksamhet och ödmjukhet inför sitt eget liv.

Så hittar jag ett dokument

I oktober 2017 lyssnar jag på en av alla inspirationsklippen på youtube och antecknar. Sen bär jag det med mig ett tag, är ambitiös några veckor för att sedan falla tillbaka, i glömska… för att jag tappade fart, det kom annat emellan. För så är livet ofta.

Men grejjen är att OM jag vill få till en ändring så handlar det om att göra valen för att påbörja en ny livsstilsväg på riktigt. Grejjen är då vidare att DÅ måste det kännas sant för mig från hårtopparna ner i tånaglarna och för att det ska kunna känna sant så behöver jag må bra och vara stabil nog i mitt livspussel för att orka förändra och styra om. Det tar tid, man halkar vid sidan om. Vissa saker tar jättemycket tid! Men om det är menat så kommer det att bli så. Missar jag en stig så kommer det snart en annan, för någonstans inom oss så vet och känner vi vad vi vill och hur vi vill leva. Fast det är också så att vissa springer ifrån sig själva hela tiden för de orkar och vill inte ta tag i saker. De sätter tejp över sina varningslampor för att inte se de röda blinkande lamporna, slår dövörat till för de vill inte lyssna och vissa lever så hela sitt liv utan att stanna upp. Det här kan du bara själv välja, det kan ingen annan göra till dig.

Kvinnan jag lyssnade på heter Suzie Orman och för mig handlar den inte enbart om att bli rik på pengar, utan kanske mycket hellre rik på livets alla delar. Det här är mina egna noteringar från föreläsningen och innehåller det jag tog med mig och hur jag tolkade, så alltså inte föreläsarens egna ord rakt av, utan endast små axplock. Det är alltid den som lyssnar som väljer sin egen uppfattning av vad som sägs 🙂

Föreläsning med Suzie Orman – Unbelievable Easy Ways to Get Rich Fast!

Vad är min största rädsla med att tjäna mycket pengar?

  • Att jag ska förlora alla pengarna. (mitt eget svar) Jag behöver ändra mitt mindset här!

Var äkta lycklig/HAPPY för att attrahera det jag vill ha mer av i mitt liv.

(Louise Hay affirmationer – egna rådet till mig själv)

  • ”Jag är en stark och framgångsrik kvinna som tjänar mer pengar än jag behöver och det kommer fortsätta flöda in för alltid”.  Säg detta 25 ggr varje dag i många månader – varje dag!

Var alltid ärlig, äkta och sann i allt jag gör.  Jag förvillar inte bort andra, jag är inte otydlig utan står stadigt för mig själv. (mina egna ord och tankar)

HARMONI

3 nycklar: Omtänksamt ,  viktigt och sant. I allt jag säger och tänker är detta viktigt. (egna tolkningen)

BALANS

Stå alltid trygg och stark med vem jag är. (egna tolkningen)

MOD

Jag behöver mod för att våga säga vad jag tycker och tänker. Var ärlig och våga säga sanningen även om den inte är bekväm för andra. Det finns många sätt att säga saker på, välj en vänlig men bestämd åsikt. Jag får mer respekt då jag står upp för mig själv. (egna tolkningen)

GENEROSITET

När du ger något till någon annan så ska du ha råd ekonomiskt att ge bort det. Annars blir det dumt.  Köp inget till dig själv eller någon annan som du inte har råd med.

SKAPA ORDNING I MITT HEM för att få sinnesro och kontroll över mitt liv. (egna tolkningen)

VISDOM

När jag har kunskaper om livet och hur jag ska leva i balans, harmoni, generositet och ha modet till det så känner jag mig trygg och klok.

Planera för att arbeta mindre och inte behöva jobba för länge.Sätta mig själv först från och med nu. Tänk på det här med syrgasmasken i ett flygplan. Sätt på min egen innan jag hjälper andra, hur ska jag annars kunna hjälpa andra? (egna tolkningar)

En gåva som jag ger till andra ska vara en gåva som jag kan ge mig själv utan att belåna eller skuldsätta mig.

Jag ska från och med nu känna och veta att jag är värd stora framgångar, mycket pengar och känna stor glädje och lycka.

Hur ser/beskriver jag på mig själv?

”Jag är perfekt och duger precis som jag är!”

Allt är möjligt för mig. Allt är gränslöst, allt är möjligt.

Jag älskar mig själv. Jag förtjänar att få det allra bästa i mitt liv.

  1. Varje fantastiskt tanke jag tänker ska lysa upp på himlen så att alla kan se.
  2. Varje ord jag säger ska kännas som att hela världen lyssnar.
  3. Varje action jag tar ska ge mig belöningar.
  4. Varje önskan jag önskar för någon annan, ska vara lika för mig själv.
  5. Varje sak jag gör ska kännas som Guds vilja och att det är för det bästa för mig.

HAPPY – HEALTHY – WEALTHY

Så avslutas mina anteckningar och jag tänker att jaha, 2 år senare och nu ska jag nog vara redo! 🙂 Det är aldrig försent att börja om på ny kula, göra om och göra rätt, testa igen när tiden kanske känns bättre? Men hur som är ju just LYCKA HÄLSA och VÄLSTÅND något jag faktiskt känner är viktiga delar i ett rikt liv. Så för att få full tillgång till de områdena så har jag ovanstående anteckningar att ta fasta på och min förhoppning är att när just DU läser det här så mår du bra och är lite taggad för att dra upp en ”roadmap” eller livsstilskarta över ditt eget liv med det du anser vara viktigt och det du vill utvecklas vidare med för att leva ett rikt feelgoodliv? Annars får du läsa det en annan dag när du mår bättre eller… scrollar du ❤

Det här är min gåva, mitt bidrag just nu till den som vill och har lust att inspireras.

Ha en fin söndag och gör dig redo för en ny vecka med tanken att varje dag ska levas ända tills den dag då du ska ta dina sista andetag. Kram Jill

Närvarande planeringsdag

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Morgonen börjar med tända ljus och tystnad

Sista dagen med sovmorgon mitt i veckan för sonen. Imorgon börjar skolan, men idag slappedag. Jag och Sune smyger upp så tyst vi kan. Mannen lämnade huset för jobb för flera timmar sen. Det är mörkt utanför fortfarande och jag börjar med att tända upp levande ljus lite överallt medans kaffebryggaren puttrar. Igår tog jag äntligen tag i att städa undan julen, men nu på morgonen saknar jag direkt alla ljusstakarna i fönstrena! Men ser fram emot att det kommer bli ljusare och ljusare på morgonkvisten nu och en längtan efter att sitta på min ”solbänk” och njuta av första värmande vårsolen med en kopp kaffe sköljer över mig…. inget är som längtans tider säger man ju.

Men det för mig direkt in på ett av mina större mål för år 2020 är: Medveten närvaro!

Högaktuellt – Att vara närvarande i den stund man är i.

Får jag bara ha ett enda mål så väljer jag ”Närvaro”

Det känns mycket viktigt att lyfta detta ämne. Jag har tänkt på det hela jul & nyårsledigheten. Hur vi ALLA mer eller mindre har en mobil eller surfplatta krampaktigt nära nästan hela tiden! Jag skriver alla, men självklart finns det vissa som stolt berättar att de minsann inte varit så noga med fotande (men det är ju inte samma sak egentligen, men vi kopplar det genast till mobilen). Jag ger tummen upp direkt! Grattis, för ni ligger ett steg före de flesta av oss! Mobilen är nog en av de allra största beroendeframkallande sakerna man kan ha! Det slår alla berusningsmedel, spel mm om man ska va ärlig!

Nu tänker jag inte skriva långa inlägg om det här. Vi är nog alla innerst inne smärtsamt medvetna om detta. Mitt mål är att inte låta mobilen eller datorn styra mig så mycket. Jag vill ha mer strukturerad tid. När det gäller tid vid datorn, så sitter jag ofta med den och som egen företagare är det mesta jag gör jobbrelaterat på ett eller annat sätt, men jag ska inte hålla på med företaget och jobbet så mycket framöver! När någon slänger iväg ett mail eller meddelande på messenger till mig kl halv tio en vardags eller helgkväll så behöver jag inte svara! Ärligt så tror jag inte kräver att jag svara så dags heller… men för att jag inte ska glömma så tar jag oftast tag i det direkt och så är det igång. Pust!

Strukturerat jobb med planering idag

Nu ska jag väcka sonen. Snart kommer en kollega hit för att köra strukturerat arbete och planering idag. Dag 1 med nya planer! Jag ser fram emot det jättemycket och det ska bli både spännande och intressant vad vi kommer att åstadkomma!

Önskar alla en fin kom-igång-vecka! Kram Jill

Vare sig jag är redo eller inte… nu drar året igång på riktigt!

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Sparlåga

Det känns som om jag gått på sparlåga ett tag nu. Jag har jobbat alla dagar som inte varit röda nu i jul & nyår, så helt latmask har jag ju inte varit. Men ändå är känslan att jag däremellan inte riktigt gått igång.

Min känsla just nu…

Jag har läst ganska mycket. Inte böcker, men olika artiklar, inlägg, debatter och en massa annat. Jag har tagit in ganska mycket information, inspirerats, tänkt till, funderat lite och liksom bara lagrat inom mig. För en gångs skull har jag inte varit så produktiv själv. Det har tagit emot på nåt sätt och jag har bara gillat läget. ”Det är som det ska va” är känslan jag haft.

Imorgon går ”allt” igång igen på gott och liiite ont

Det ska bli mestadels skönt. Samtidigt så anar jag varför jag nästan gömt huvudet i sanden… Det är en del roliga saker inplanerade, flera kreativa planeringsdagar inbokade, men där är också några riktigt jobbiga saker att ta tag i och därav kommer nog den där konstiga känslan av att bromsen låst sig. För egentligen vill jag faktiskt inte alls. Jag bara önskar att allt redan var fixat, att ”någon annan” bara gjort det som måste göras. Men det är jag, det är alltid jag, som håller i trådarna och driver på.

Jag borde redan ha en lista klar på de där ”surdegarna” jag måste beta av. Men det finns ingen lista skriven än… När de är fixade så vet jag att jag kommer känna en enorm lättnad. Så det enda beslutet jag ska ta denna vecka är att göra listan, genomföra det som måste göras och bocka av dem efterhand.

Ett hektiskt halvår ligger framför mig/oss

Först fyllde Sune år i fredags, 2 år den lilla kelkillen! Sicket mys han haft nu i flera veckor med alla på hemmaplan! Igår fyllde mannen år och vi åt gott på vår lilla fiskerestaurang.

Om ca 4 veckor fyller min son 20 år! Hjälp! Men han ser fram emot det och har önskat sig en vit elgitarr och nya hörlurar. Självklart fixar vi det!

Sen har vi 2-årig bröllopsdag jag och mannen.

Sen fyller min pappa 80 år! Han vill inte fira, men att få bli bjuden på hemlagad mat och fika kommer han nog inte att säga nej till hoppas jag 🙂

Sen lite andrum, men en massa planering av diverse… I maj är det dags för mig att fylla 50 år! Planerna för detta är klara! 🙂

Sen blir det Sweden rock festival som vanligt i början av juni. Klart vi ska dit!

Sen ska min ”lilla” goa son ta studenten veckan därpå! Han ska ha kostym och mössa som alla andra, även om det mesta annat är olikt… det här kommer ta en del av min tid det här halvåret att planera. Vi ska ha det enkelt, vilket passar både sonen och oss bra. Det som kommer ta ganska mycket av min tid är dock att dra i alla trådar med vad som ska hända sen, efter den långa skolgången som varit från 6 års ålder, men relativt skyddad skolgång. Vad ska hända till sommaren och hösten? Det här är det som gör mig mest förlamad just nu. Var ska jag börja? Med att göra en lista på allt som måste göras. Men hur vet jag att jag fått med alla punkter på listan?

Jag tror att jag helt enkelt bara får kavla upp ärmarna och ta tag i just detta. Det kommer ordna sig såklart! När allt drar igång, när allt blir lite mer som vanligt och alla i familjen och runtomkring gör sitt, då blir det energi och även jag kommer gå från sparlåga till att tända till på alla cylindrar 🙂

Ibland sjunker dock självkänslan och jag känner mig så liten och osäker. Jag antar att fler känner som mig emellanåt. Men idag fick jag upp ett minne med en text som gav mig en liten knuff. Det är så lätt att låta yttre faktorer påverka, så lätt att förminska sig och lyssna på vad andra säger. Istället borde vi alla lyfta oss själva och ha tilliten till vår egen styrka. Lyssna inåt, på dig själv och känn in känslan av vad du själv vill och tycker.

”Bara för att andra inte alltid kan se det vackra och magiska i dig, så betyder inte det att det inte finns där…”

Styrka och balans

Helt säkert kommer veckan bli fullspäckad med händelser och en hel del jobb. Helt säkert kommer jag köra igång med allt precis som jag brukar. Det är nyttigt att gå utanför sin lilla trygghetsbubbla, tänka utanför boxen och så vips strömmar kreativiteten igen och livsandarna vaknar även inom mig. Det ser jag fram emot. Jag har samlat mig och jag känner mig både stark och i balans, redo för allt som komma skall 2020!

Jag önskar dig en fin vecka och skön go känsla inför att livet drar igång igen! Kram Jill

Å på första dagen saktade hon ner tempot

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Det finns alltid massor att göra i ett hem

Tvätthögarna växer i tvättstugan. Dammtussarna ligger i hörnen och ett fint, tunnt lager damm ligger på allt julpynt. Vi behöver bädda rent i sängarna. Klippa naglarna, scrubba fötterna, rensa kylskåpet och torka rent… osv osv!

Jag borde genast ta mig an alla sysslor. Jag är ju ledig i dag och jag brukar ju städa ut julen nu, ibland innan nyårsafton. Men just denna dag så känner jag inte för det. Men jag borde, för jag ska jobba torsdag och fredag och sen blir det gäster på lördag och mannen fyller år. Men jag känner ändå inte för det just nu. Bättre att vila visar en röst tyst i mitt öra. De andra i hemmet vilar ju och kopplar av med sitt. Så nu ska jag starta Netflix och hitta en sån där feelgoodfilm. Det passar idag!

Ikväll gör vi som alla andra!

Den 1:e januari är väl den stora pizzadagen? Jag och sonen har varit nere i lilla affären och köpt hem för att göra egen pizza ikväll. Det blir gott! Bara denna veckan kvar i total dekadens gällande kosten och annat. Sen så blir det andra bullar, eller tomater! 😉

Jag har mycket på gång i huvudet

Allt ska ner på pränt. Allt ska värderas för att veta vad jag ska börja jobba med och fokuset ska ligga på att det är mig jag jobbar för. Inte vad andra tycker, vill eller själv kan dra fördelar av min kunskap för att slippa göra själva… det är det enda beslutet jag redan helt säkert har tagit.

År 2020 handlar om att nu göra sanning av all min kompetens och kunskap. Att stå stadig och stark för att följa min livsplan, ingen annans. Jag är färdig med människor som tar mer än de vill ge, som spelar på min godhet och tror att jag inte ser igenom den. Min bästa ”samarbetspartner” nu är min magkänsla. Den tänker jag visa en oerhörd ödmjuk respekt, för den kommer leda mig på min väg. Kan låta flummigt, men den som själv lärt känna sin magkänsla förstår precis.

Men idag vilar hon, den där Jill, som har tusen tankar och idéer, som vill gå all-in i 2020. Hon har också tålamod och har växt sig lite klokare, lite mer ödmjuk inför sig själv och behandlar sig själv med respekt.

Ha en fin första dag på det nya året! Kram Jill

Dos Gardenias

You are Good Enough!

Kunga Mamman

Mammalivet till barn med NPF. Om det som varit, blev och är

Kvisttales

Livsberättelser / Kunskap / Life stories / Knowlegde / Insights

Feelgoodbloggen

You are Good Enough!

Discover

A daily selection of the best content published on WordPress, collected for you by humans who love to read.

Longreads

The best longform stories on the web

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.

%d bloggare gillar detta: