Räkna inte ut oss svenska medborgare helt!

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

I mina anteckningar 31/8:

”Räkna inte ut oss svenskar helt. Det finns en urkraft där inom oss, men den sitter djupt och har fastnat i trygghetens boningar efter årtionden av räkmackeglidande genom livet. Kraften och tron på vår styrka som jag VET att vi besitter – den vill jag vara med och påverka NU!”

Jag sitter i bilen på väg till goda vänner lördagen den 31/8. Min man berättar om Björn Ranelids inlägg om kvinnan i Malmö som blir brutalt avrättad med sin lilla bebis i famnen på öppen gata, skjuten i huvudet… jag har läst inlägget nu… och känner hur det kokar inombords.

Klicka på länk nedan om du inte redan läst.

Idag läste jag Anny Blombergs inlägg också på facebook och förfäras… min kommentar när jag delade inägget blev från hjärtat: ”Herregud! Magen vänds ut o in när jag läser och tårarna bränner och faller… ALLA borde stå och skrika: ”NU RÄCKER DET!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!”

Hon skriver om Lotta, Fadime, Frida och Nella ♥️ och att de idag fått en syster till i himelen efter avrättningen i Malmö… https://www.facebook.com/anny.blomberg?__tn__=%2CdCH-R-R&eid=ARCI9fXFpkf8w_9ibxKbLvJfOfB3U4sG1Lz__5J-lRzbh4yQY8sjlBnRvC551v08DUrKWqSdNEkHZ-S2&hc_ref=ARTfWCgHN6tB-3WwPFzptFT1Diykoj3LLGzoNdTrAn5i5BTutyOSOCzLmjaDEeSPKEY&fref=nf

Nej, vi ska inte ha fokus på det onda

Men vi får heller inte va så jäkla naiva att vi slutar bry oss! Skriker det direkt inom mig. Med kärlek räddar vi världen, DET är jag helt övertygad om, att det är enda starka strategin att älska sin nästa och vara ödmjuk och visa empati för alla. Fast den dag en person/individ bryter lagen och begår allvarliga brott/mord/våldtäkt mm, missbrukar personen/individen också sin rätt att direkt mötas av kärlek och förståelse. Faktiskt!

VAD är det som ska till för att just DU som läser ska reagera och agera? Ska du fortsätta sitta i soffan och bara scrolla och slött tänka att du ändå inte kan göra något åt det? Eller ska du göra det lilla man kan göra du också och säga din mening, skrika ”NU RÄCKER DET!!!!!” och dela inlägg, säga ifrån när människor förnedrar och talar illa om andra, säger nedlåtande kommentarer om kvinnor och JA det här måste du göra HELA tiden.

JAG tänker fan inte va tyst längre.

Jag tänker att alla borde idag, imorgon och när helst det behövs skrika ”NU RÄCKER DET!!!!!!!”

Vad kan väl lilla jag göra?

Börja med att dela information. Våga vara medmänniska. Det handlar inte om att vara misstänksam mot alla män eller tro att alla kvinnor blir misshandlade. Men en delning om vart man kan vända sig är ett litet steg. En hand på axeln till en kvinna som inte verkar må bra, kanske en vänlig blick, en vänlig fråga om hur det är kan vara avgörande?

I min kommun har vi en kvinnojour http://www.kvinnojourenembla.se/

De tar emot bidrag på bankgironr: 105-7389.

Behöver du som kvinna hjälp kan du kontakta dem anonymt på mail: info@kvinnojurenembla.se

eller ringa dem på 0456-13100.

Jag tror på oss och styrkan!

Den finns inom oss alla. Men vi har glömt av den lite. Många av oss lever ett skönt och tryggt liv och det ska vi fortsätta göra såklart!

Det här inlägget gäller inte enbart för alla kvinnor jag känner utan även för alla män jag känner och alla som eventuellt tagit sig tid att läsa här.

Jag känner många starka, kärleksfulla män som är pappor, äkta make, sambo, son till sin mamma, bror till sin syster osv… NI behövs här i detta!

Vi lever i ett vackert land! Det är mestadels tryggt och gott att leva i vårt land! Vi ska inte duka under för rädsla och förtryck, våld och hot! Aldrig ska vi vika oss för detta!

Men om vi fortsätter blunda, inte bry oss för att det inte denna gången heller gällde oss personligen, så kan allt det där hemska bara fortsätta och det är inte bra… jag tror att de flesta av oss aldrig kommer utsättas för de här farligheterna och det känns ändå gott i hjärtat.

Det gör någonting med oss när vi inte öppnar upp och visar medmänsklighet för även de vi inte känner. På sikt göds rädslor och vi blir rädda för de vi inte känner, för det som inte är likt vårt eget.

När vi sträcker ut en hand, när vi vågar lära känna främlingar och olika från oss själva, så händer också något inom oss. Vi får kanske nya vänner eller i alla fall bekanta. Vi säger hej och tjena och plötsligt är världen lite större, lite mera ofarlig, och de vi lärt känna tar oss ibland med bland ännu mer vi inte känner till idag. Vi kanske till och med vågar tycka att det okända blir lite mer spännande och sträcker ut händerna fler gånger?!

Vet ni vad det innebär i det lite större perspektivet? Vi blir fler som känner varandra, vi blir fler som bryr oss om varandra, vi får fler vänner och bekanta och det gör oss starkare, ger oss större goda krafter att bry sig om varann, att inte blunda och titta bort.

Men… var börjar jag?

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: ”Gå hem och älska din familj. Känn tacksamhet och SE allt vackert du har omkring dig, njut av ditt liv och det du skapat. När du tillåter dig att känna allt det där fylls du av värme, kärlek, harmoni och lycka. Dessa tillstånd sänder du ut omkring dig och gott föder gott vidare. Det är helt sant!”

”Räkna inte ut oss svenskar helt. Det finns en urkraft där inom oss, men den sitter djupt och har fastnat i trygghetens boningar efter årtionden av räkmackeglidande genom livet. Kraften och tron på vår styrka som jag VET att vi besitter – den vill jag vara med och påverka NU!”

Är det dags att vakna nu? Jag tycker att alla borde svara JA på den frågan! Tack för mig!

Jill Lagerqvist – positiv förespråkare för att fler ska leva feelgoodlivet!

Kärlek – Omtanke – Respekt!

Annonser

Jag skapar mitt eget liv

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Känslan av ödmjukhet inför livet infinner sig när jag sitter där, på första parkett på en uteservering på stranden. Det är hemma, där jag bor som denna vackra plats finns.

Med stor ödmjukhet

Sommaren kom tillbaka med besked i helgen som var. Jag tror att precis alla har njutit massor, kanske mer än man gjort på hela sommaren. För i alla fall där vi bor sa det tjoff och så var det höst… alldeles för tidigt och för snabbt skifte. Ingen hängde med på det, så därför blev vi nog alla lite mer ödmjuka och såg det vackra lite tydligare denna helgen.

Finvädret håller i sig och sociala medier flödar över av fina bilder med solnedgångar, strandbilder och njutandet pågår i varenda vrå…

Nä, självklart känner inte alla så, men vi är många som fångar dagarna nu.

Själv satt jag på första parkett i lördagskväll och bara njöt. En katamaran hade ankrat utanför hamnområdet, en bit ut på havet, och blev en blickpunkt för oss som njöt av solnedgång och en rosa himmel. Vackert och svårfångat ögonblick med en vanlig mobilkamera, men ändå… Det var det där speciella ljuset som bara infinner sig ibland och allt blir ännu vackrare.

På min inre bana just nu

När man släpper taget om det som inte längre önskas kvar i livet… det får liksom bara segla iväg bort ifrån mig för att ge plats åt nytt. Det är en process att skala av sina extra lager, en bit i taget. Plötsligt känns det lättare att andas, lättare att leva och blicken klarnar över horisonten. Det har pågått ett bra tag och fortsätter göra så. För jag är inte en person som släpper så lätt. Det måste mogna fram. Nu känns det som att ytterligare en del saker skalats av. Ja, jag vet… det är lite luddigt. Det kan ju kvitta för andra vad precis som skalas av i mina lager. Tanken kring processen bör i så fall vara mer intressant för andra som också känner för att slipa sig i kanterna och skala av det som inte längre behövs i sitt eget liv.

På den inre banan i våra hjärnor sker saker automatiska, ej styrbara funktioner som utför en massa livsnödvändiga uppgifter som att sköta kontrollen på andning, att hjärtat slår, att inre organen över lag sköter sina uppgifter osv… På min inre bana rent tankemässigt så har jag med stort tålamod och övning omprogrammerat mig ganska mycket de senaste åren. Ett av de viktigaste målen är att känsla och hjärta ska få ta större plats, öppnas upp och litas på så att tankarna får signaler baserade på magkänsla ungefär förklarat 🙂

För mig handlar väldigt mycket om att acceptera allt jag har runt omkring som jag själv inte kan förändra.

”Det” bara är…

Jag bara är…

Allt är som det ska vara. Så som jag ser på mig själv och på min omgivning bär jag själv ansvaret för.

Ord och meningar som självrespekt och att älska mig själv känns viktiga. Det är inte längre viktigt för mig vad andra eventuellt må tycka om lilla personen ”JAG”. För det viktiga är vad jag själv tycker och känner inför mig själv, vad jag säger till mig själv och hur jag behandlar mig själv. Mitt inre är mitt yttre och jag behöver inte titta utanför mig själv. Jag behöver inte göra så mycket, skaffa mig en massa, vara en massa – Jag är redan allt jag behöver vara. Allt finns inom mig. Frågan är hur jag vill vara mot mig själv och mot andra? Jag vet det och har alltid vetat. Det har nog bara varit svårt att acceptera mina ”skuggsidor”, som om jag varit skamsen över att inte bara vara god nog… Men det klassiska uttrycket – ”Det krävs mörker för att man ska se ljuset” är en sanning, i alla fall så som jag väljer att se på saken.

Bild copyright: Jill Lagerqvist
En utmaning för mig att lägga ut en bild jag ritade igår, bara sådär kom den, rakt inifrån bara på känsla. Det finns mer att lägga till och mer att skala av, men allt jag är finns på plats och gör mig till en helt mänsklig varelse med både bra och mindre bra ❤ I am

Fuck all drama!

Jag vet att det har med min ålder att göra, att det bättre sent än aldrig är dags att göra upp med vissa saker jag blundat för. Sen arbetar vi oss igenom olika faser och händelser på olika sätt. Jag verkar ha en massa kreativitet inom mig som måste ut… för när jag bara går på känsla så kommer bilder, ord och meningar bara uppoppandes som behöver förmedlas. Du väljer ju själv om du vill se och läsa. Rätt skönt va? 🙂

För egen del har jag behövt att göra upp med en del saker som varit jobbiga. Nu skriver jag varit för mer och mer lämnar jag det bakom mig. Jag har tillåtit det som hänt även om jag blivit ledsen och otroligt sårad. Inte förstått och känt en frustration över vissa händelser. Men alla har sina liv, alla har sina ansvar för hur de är mot andra, så även jag och inför mig själv.

Om jag inte står upp för mig själv. Om jag inte är stark och har en respekt för mig själv och inte älskar mig själv tillräckligt – så tillåter jag andra att trampa på mig om de själva går igenom utmaningar som kanske gör dem till en mindre bra version av sig själva. Det är lätt att bli en man trampar på, för en som inte ser sitt eget värde lika solklart, utan kanske mest är undfallande och alldeles för lättrampad på…

Jag kunde bara ändra på mig själv, inte på hur andra är eller vad de väljer att göra mot mig eller mot sig själv eller mot andra. Så – jag ändrade mig. Det har gått sakta, det har gjort ont, jag har tittat ner i marken.

JAg kan bara vara den jag är

Jag kan bara vara den jag är – Du kan bara vara den Du är – Det är upp till en själv att göra valen av den man vill vara i alla lägen.

Så en dag sa min man: ”Jill, sluta titta ner i marken! Sträck på dig, låt ingen eller inget trycka ner dig! Du har inget du behöver skämmas för. Du har inte gjort fel eller varit dum! Sträck på dig!” …. ungefär så …. ❤

Ahhh det kändes provocerande. Det kändes jobbigt. Det var svårt att lyfta blicken, ganska i alla fall. Det kändes som kritik emot mig, fast jag visste ju att det inte var det på något elakt sätt, bara det att jag var fast i rätt och feltänket, jag har varit det så länge och lagt skulden på mig själv.

Men någonstans här, så började jag våga se ”sanningar” så som det var i min verklighet.

Plötsligt stod det klart att de ”drama” som funnits, som stormat runt omkring oss, helt enkelt inte var mina drama. Det låg utanför mig själv, utanför min kontroll och ansvar. Det var helt enkelt inte mina drama, inte min livshistoria.

Så blev det bara så att jag sa högt till mig själv en dag: ”FUCK ALL DRAMA”!

Denna sommaren har jag rensat allt möjligt. Denna sommaren har varit lugn, insiktsfull, stundtals nästan för händelselös – men jag tror det var precis det jag behövde.

”Paketera. Sortera. Rensa. Tydliggör. Göra min grej. Tro på mig själv.”

Hänger ni med? Har du som läser också känt att du behöver göra en mental rensning för det är mycket förändringar på väg in i ditt liv? Mer plats behövs och gamla ”lager” inom dig behöver rensas, nästan göra en ”recet” på sig själv? Jag vet att jag inte är ensam om att känna såhär.

Min väg till ett större feelgoodliv pågår nu, det är en ständig resa, vi blir nog aldrig klara. Men längst med hela vägen så är det viktiga för mig att delta, att uppleva, lära mig mer, känna känslor, förundras, njuta, skratta, vara nyfiken, våga vara modig, släppa rädslor och bara vara. Inte tänka ut för mycket planer på ”sen”…

Jag skapar mitt eget liv hela tiden. Varje dag, här och nu. Jag väljer vad jag ska ta in och vad jag ska uppleva som viktigt och sant.

Jag skapar mitt eget liv. Jag väljer att se en rosa himmel i magiskt ljussken och vackerheten över ett ögonblick. Vad väljer du att skapa?

No more drama please ❤ // Jill

Själavård i sommartid

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Mitt i sommaren är nu…

Så plötsligt är vi mitt i sommaren. Den pågår nu och jag kliar mig i huvudet och tänker att va fort det gått, jag har nog inte riktigt hunnit med? Nån mer än jag som känner så? Det känns som att tiden liksom är på ett superintensivt spinningpass och det snurrar fort fort!

Jag har jobbat på och liksom bara betat av ett tag. Men jag har också funderat mycket. Stannat upp och känt mycket. Tänkt på jobb mycket. På att mitt jobb innehåller olika delar och att mycket av det jag gör, det är inget som andra vet om eller tänker på. En del av det jag gör får jag direkt inga pengar för, det är liksom ingen annan som betalar mig, men indirekt så kommer det ge pengar i annat sammanhang någonstans ”där framme i tiden”.

Jag har också spånat och filat på planer till hösten. Vad kommer hända då? Mycket är ännu i mitt huvud och inte för andra.

Personlig utveckling

Jag är själv inne i en fas där det händer spännande saker inom mig. Ett slags förändrings/uppgraderingsarbete som kom rätt i tid för mig. För det är väl så att när det känns rätt i tid och man intresserar sig för något, ja då är det helt enkelt rätt i tid. I en annan tid hade jag kanske aldrig uppmärksammat 🙂

Idag är jag på dag 20 i min utmaning med endast en dag till… det känns lite märkligt, men ändå bra. Livet är ett långt lärande och i ständig förändring. Jag tycker om att det är så, att få bjuda in nytt i livet och lämna sådant som varit och inte längre känns som något jag vill spara. Att göra en sån här personlig utvecklingsgrej är inte något man kan återberätta i detalj känner jag. Det handlar om så helt individuella behov av vad man själv behöver jobba med. Men en sak är säker, det är en fin och viktig investering i sig själv helt klart. Att ge sig tiden, en liten bit av sin dag, för att göra något gott för sig själv. Processerna är inte smärtfria alla gånger, men det hjälper en att skala bort onödigt och öppna upp för det som är viktigt. Att skriva ner, se det tydligt framför sig och inte bara mala i tankarna tycker jag är så bra för mig. Låta pennan flöda iväg på pappret utan att tänka på varje ord, utan bara skriva rakt från hjärtat direkt. Inte redigera sig. Titta och ta in det jag skrivit och känna in det, ställa sig frågan vad det betyder och ibland hur jag skulle kunna göra istället. Inte döma mig själv, utan bara vara snäll, ödmjuk och hitta nya och bättre tillvägagångssätt.

I allt jag lär mig, kan jag sedan hjälpa och stötta andra. En viktig punkt som återkommer under de här dagarna är att ett av mina starkaste ”mission” i mitt liv är just att få hjälpa andra. Att få finnas till, få vara en medmänniska, visa omtanke och vara närvarande. Det ger mig en känsla av själsfrid att få ge och i det också få en egen tillfredsställelse av att ha möjlighet att få göra skillnad för de som vill ha min hjälp. Att hjälpa ifrån hjärtat i allt jag gör. Det kan låta djupt och just nu känner jag mig nästan bottenlös, gränslös och villkorslös i alla känslor. Det kommer stilla sig, men jag bara är i det som är, här & nu. Fint på många sätt.

Semesterfeeling

Idag gör jag mitt sista arbetspass innan jag går på lite ledighet. Redan om en vecka jobbar jag en dag för de kunder som annars får för lång väntan, likaså veckan efter. Jag samlar ihop dem på en dag och ger allt den dagen för att sedan återigen gå i semesterlunk 🙂 Så har jag gjort varje år nu som egen företagare och det känns bara härligt och inte det minsta jobbigt. Det kan ha med min inställning att göra 😉

Imorgon kommer vänner på besök. Det var flera år sedan vi träffades och det ska bli härligt att få ses igen ett dygn innan de far vidare på sin semestertur. Sedan är det vår tur att besöka vänner som vi längtat efter. Det blir tid till att angöra soldränkta klippor, fiska makrill och umgås massor. Vi bor själva i ett litet fiskeläge med full aktivitet varje dag hela sommaren. 5 minuters promenad bort finns restauranger och barer med trubadurer och disco för de som vill. Helt underbart att bo som vi gör i ett litet paradis på jorden.

Har du kommit i semesterfeeling eller är det jobbe som gäller hela sommaren? Oavsett, så hoppas jag att du ändå tar dig tid att njuta av sommarens fina stunder.

Själv ser jag fram emot sköna, avkopplande dagar och ladda inför vad som komma skall… Allt gott till dig! / Jill

Wow vilken grej!

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Varmt välkommen till det okända!

Du har nu stigit ombord på en ny slags resa och skapar upp din nya tidslinje. Din nya tidslinje tar dig bort från gamla invanda tankemönster som inte längre gynnar dig och framåt, vidare emot oändliga strömmar av nya infallsvinklar, överflöd, kärlek, lycka, god hälsa, pengar och välstånd! Du behöver inget säkerhetsbälte då ett fall fram/bak/åt sidan emellanåt endast berikar ditt liv och ger dig nya insikter!

Hade ingen aning riktigt om vad det var som skulle hända för 9 dagar sedan, men som vanligt: ”Shit va glad jag är att jag har ett öppet sinne och följer magkänslan!”

När tiden är inne och jag är mogen för det, är det meningen att jag ska hoppa på och lära mig mera. Vägen till ännu mera feelgood skulle jag nog välja att säga.

En facebookvän bjuder in mig till en grupp som handlar om att på en 21 dagar skapa mer överflöd, harmoni, glädje, insikter och en massa som jag tänker att man själv tolkar in i det som händer. Gruppen är nu full, men jag läste att man kan ställa sig på kö tills nästa. Gör det och känn in om det är rätt läge för dig 🙂 Olika processer har startats inom mig och jag är så himla glad att jag blev inbjuden! Det är en sluten grupp, men jag tror att om du klickar på länken så kan du välja ”Gå med i gruppen” och ställa dig i kö för nästa gång hon kör. https://www.facebook.com/groups/326810408212566/about/

omvälvande sommarprat

Idag blev jag äntligen färdig att lyssna på Stina Wolter som sommarpratat i P1. Går inte att återberätta, måste lyssnas på. Tårar rann, ansiktet skrynklade sig i smärta och känslor… Lyssna och va beredd på fritt flöde av tårar! https://sverigesradio.se/avsnitt/1319468

En låt som spelades berörde mig, eller snarare 2 st, lite extra.

Stark låt ❤
När du lyssnar på denna i programmet så förstår du… ❤

det går inte att backa ur

Vid vissa tillfällen i livet så inser man att uttrycket att det finns en anledning till att framrutan är mycket större än backspegeln… stämmer så väl och bör tas hänsyn till. Efter att ha skrapat av de sista lager av betungande känslor och händelser så är det dags att framför allt vara delaktig i nuet och sedan ha tillit till att livet vill mig väl och att det är framåt jag ska gå.

Dagarna med gruppen har påbörjat de här processerna som är viktiga för mig. Det kan jag bara själv känna och veta vad som är viktigt och betyder något. Men helt klart kan jag väl sammanfatta det med att ”sluta skjuta upp” har fått mer kraft för min egen del. Att landa ner i det känns lugnt, harmoniskt och precis som det ska vara.

I en gungstol ska jag sitta

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

bilden på min näthinna

Sedan unga år bestämde jag mig för att jag en gång i framtiden skulle bli en klok gammal gumma som satt helt nöjd i sin gungstol och log lyckligt med mitt skrynkliga ansikte… Mina ögon är varmt omtänksamma, själens spegel visar på ett rikt liv med mycket kärlek.

Så hittar jag en bild av mig själv som en annan person tagit för något år sedan… och tänker: Men där är ju jag! Jag är den gumm-kvinnan jag var ämnad att vara i en lite yngre version ännu, men man ser ju redan hur klok jag är! Jag sitter ännu inte i en gungstol, men dock en fin karmstol i slottsmiljö 🙂

Jag ser glad och harmonisk ut. Jag ser klok ut och utstrålar värme och kärlek. Jag tycker om mig själv! Jag är good enough precis så som jag är. Varför har jag förut tvekat på det?

Min målbild

Det är definitivt dags att sluta skjuta upp saker tills jag blir gammal. Det jag vill göra, det ska vara min drivkraft att göra det nu och inte vänta tills…. ja vad? Bättre tider? Bästa tiden är nu. Något annat kan jag ju faktiskt inget veta om.

Har du som jag, varit en person som lyssnar och känner in andras önskningar och viljor? Kanske så pass mycket att du hela tiden låter det gå före att lyssna på dig själv? Kanske så pass mycket att du gång efter annan står tillbaka och låter dina egna önskningar falla i glömska och något du får göra sen?

Någonstans längst vägen tappade vi balansen mellan att ge och få? Förr eller senare viskar/ropar/skriker vårt inre om att få uppmärksamhet på riktigt. Likt ett upproriskt barn växer viljor och en slags trots om att nu minsann är det min tur. För de omkring dig som fått sina önskningar uppfyllda runt dig och aldrig hört de ytterst svaga tecken på din och min önskning kanske får ge lite plats, lyssna eller gå sin väg på sin stig utan dig…

Jag reser mig upp från min fina karmstol. Nu ska jag lyssna och ta reda på vad jag vill. Det är det denna sommaren ska ge mig. Ha en fin midsommar! / Jill

Framgångsrik eller göra framsteg

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

vad är skillnaden?

Vad skapar ordet Framgångsrik för känslor hos dig? Är det ett positivt laddat ord eller skapar det en känsla av stress och kanske till och med misslyckande känslor? I ett samhälle som snurrar fort fort och där du ofta mäts i dina prestationer är det lätt att bli blind för ganska mycket viktiga saker.

Är det viktigt för dig att vara framgångsrik för att du ska må bra? Vad lägger du själv in i ordet framgångsrik? Hur tänker du på andra människor i din närhet? Är det viktigt för dig att umgås med framgångsrika människor och i så fall vad ska de vara framgångsrika inom och vad vill du själv vara framgångsrik inom?

Trött på prestationssamhället

Själv känner jag en enorm trötthet på både ordet framgångsrik och vad det får människor att känna. Det har börjat ta för stor plats. Det har börjat göra mig uttråkad och jag blir bara less på känslan den inger att du kan alltid göra lite mera, prestera mera, höja dig till nya nivåer….precis som att den och det du står för aldrig räknas, aldrig är gott nog.

Tänk om jag är nöjd med mig själv, allt det jag har presterat och skapat upp. Tänk om jag bara vill chilla och inte jaga ett annat slags liv? Tänk om jag ser mig omkring och känner en så jädrans stor ödmjukhet och tacksamhet för livet, precis så som det är?!

Nä, det är inga dåliga ursäkter. För jag står här, rakt upp och ner, och jag duger – precis så som jag är här och nu. Punkt! Det som kommer till mig, allt gott, är välkommet, men det gör mig varken mer värd eller viktig. Jag är redan allt, det har jag alltid varit.

att göra Framsteg

Däremot har jag fått syn på ordet framsteg på ett nytt sätt. Självklart kan vi alltid finslipa och göra om och göra mer rätt i livet. Vi har nog alla förbättringspunkter som är bra att jobba på.

Tidigare idag skrev jag ett annat inlägg på min företagsblogg: http://www.jila4goodlife.se/var-narvarande-i-ditt-eget-liv

Det finns mängder att rensa ut för att jag ska känna mig fri igen! Mängder av skrymslen och vråar som ska städas ut nu för att ge plats åt nya framsteg och händelser! Det känns skönt! Jag avslutar en del projekt som varit mina följeslagare i flera år nu, för att lämna plats åt annat som känns viktigt och som är mer det jag själv vill.

Kom ihåg: Det är lätt att svepas med i andras drömmar och önskningar, men glöm aldrig bort att känna och fråga dig själv vad du vill, vad du mår bra av. Gör du inte det, så lever du kanske någon annans liv, bidrar till andras drömmar, men tappar dig själv på vägen.

Idag kan vara en bra dag att göra framsteg i ditt eget liv, att börja skapa ett skönare feelgoodliv! Det kommer aldrig vara för sent, men eftersom livet rullar på så är det bra att börja med små steg nu emot en gott liv!

All kärlek och omtanke till Dig som läser mina rader. Njut av sommaren! / Jill

Civilkurage vs tysthetskultur

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

känsliga ämnen i dag

Förmodligen behöver jag tänka till ett antal gånger när jag skriver allt det här, far genom mitt huvud när jag skriver rubriken… eller, varför? Jag har redan tänkt till ganska mycket på vad jag själv vill stå och stå för och vad jag vill förmedla.

En fråga som jag vill ha ett ärligt svar på från dig som läser, men du behöver bara svara dig själv: ”Är det OK att vi tycker OLIKA och ändå kan komma överens om att det är OK?”

Fundera ett bra tag på den här frågan, för den kommer ge tonen för hur du sedan läser resten av mitt inlägg.

civilkurage

Det finns många människor idag som faktiskt inte vet vad det här ordet betyder och står för. Många är unga och anledningen att de inte vet är vuxnas fel! Japp, så är det! För om vi vuxna inte vare sig använder oss av civilkurage själva eller pratar om vikten av att använda sig av civilkurage, att göra sin åsikt hörd, att det är ok att tycka olika och ändå fortsätta leva tillsammans UTAN skitsnack bakom ryggen, tyst mobbingkultur mm – så är ju frågan hur våra barn och ungdomar ska kunna veta vad det är?

Ja, jag nämnde ju att det här är lite jobbigt kanske…eller bara helt självklart för dig 😉

Jag tänker inte peka finger, knäppa någon på näsan eller nåt sånt. Det löser sig själv så att säga.

Kopierat från wikipedia: Att ha civilkurage innebär att ha mod att stå för sin mening även när det innebär en personlig risk, förmågan att stå för sina värderingar, trots vetskap om öppet eller latent motstånd från omgivningen. https://sv.wikipedia.org/wiki/Civilkurage

Att ha civilkrage i sin vardag innebär att stå upp för sig själv, för andra, utan att frukta/bry sig om vad andra ska tycka/reagera. Att ha modet att våga säga ifrån när man anser att någon blir illa behandlad, våga stå upp för någon annan, säga ifrån när någon blir felaktigt behandlad och våga stå emot grupptrycket. /Jills egen tolkning i vardagen Tillägg: Förstår ni vad lyckligt lottade vi som vågar visa civilkurage i vårt land är? Hur lite vi egentligen har att frukta? Med tanke på i de länder där det råder diktatur, mansdominerat samhälle med en stor tysthetskultur…

På svenska wikipedia och sökningar på SAOL, SO och SAOB hittar du inget svenskt ord för tysthetskultur. Men vi vet ändå vad det innebär numera, eller hur? Ganska tvärtemot civilkurage. Tysthetskultur tillämpas för att du av olika anledningar inte vågar säga din mening, inte vågar stå upp för dig själv eller andra och så vidare av en stor anledning: Rädsla!

konfliktlösning

Lösningen på en konflikt handlar mycket om att sudda ut rädslan helt. På allvar och med tydlighet tala om att inga hårda ord, inget skitsnack, ingen pajkastning tillåts. Konkreta, sakliga samtal om något som har blivit fel. De flesta konflikter går att lösa och rätta till. Men då vi i vår vardag i generationer tillbaka har tillämpat tysthetskultur även i detta land (trots att du inte hittar svenska ordet för det) så är det väl kanske inte så enkelt som att sätta sig ner och snacka? Eller? För här hittar vi också orden prestige, offerkofta mfl som genast ställer till det och sen kan vi lägga till ”Drama kings & queens” som gärna drar på och lägger ut orden i ett starkt flöde för att liksom tysta alla med sina starka ord.

”Lägg locket på”, så gör vi! Eller fryser vi med tystnad ut den som vågar stå upp för andra och hojta till när något gått galet. Men eftersom de flesta av oss är konflikträdda (för vad?) så läggs locket på, man pratar hellre sin mening bakom ryggen när personen lämnat rummet, vissa sitter tysta (=tyst medhåll för den som snackar skit – det vet du väl?) och vissa är ja-sägare och håller med den som talar av RÄDSLA för att själv bli föremål när man lämnar rummet… ALLA vet hur det funkar och nej, det här är inget kvinnligt beteende alls! Handen på hjärtat mannen, visst har du varit med om detta i ett högst manligt sammanhang också?

Så nästa fråga till dig själv: ”Varför är du konflikträdd och vad tror du ska hända?

samvete

För att knyta ihop säcken lite och komma fram till det här med din egen feelgoodkänsla… så behöver du tänka till lite på hur du vill vara som människa och om du vill på riktigt vara en medmänniska?

Den som gör någon annan illa bör känna dåligt samvete. Nu vet vi att inte alla gör det. Alla är inte ens ”där” i sin egen personliga medvetenhet eller självkännedom att de förstår att de med sitt sätt att bemöta andra gör dem illa.

Men för oss andra… när mår du som mest gott? Vad gnager i dig? Hur ska du nå harmoni i ditt eget mående?

Ibland liksom ramlar vi in i konflikter i olika sammanhang, för där det finns människor, riskerar det alltid att finnas delade meningar om hur man ska göra, ta sig vidare mm. I många fall leder det till konflikter mellan två eller flera personer och du kanske bara råkade sitta där just då och ramlade in i något högst obekvämt?

Om du inte har något alls med det att göra, så kan du alltid resa dig upp och gå. Ge en ursäkt med att du behöver lämna nu för andra åtaganden. Men i många grupper så är du en av kugghjulen och din åsikt kan vara av stort värde. Exempelvis i en arbetsgrupp, en förening osv.

Det ger inget gott samvete eller gott mående att inte våga vara medmänniska och våga visa civilkurage om så skulle behövas. Snarare får du ont i magen och det dåliga samvetet gnager i dig för du såg ju att den som blev utsatt inte alls mådde bra och blev ledsen…

Jag skriver det här för att det ”pyr” omkring lite här och där. För att det är så många som går och mår dåligt och inte är i feelgoodkänslan pga just det här. Så himla onödigt eller hur!?

Sträck ut din hand! Har du gjort en tabbe så be om ursäkt ärligt menat och så gå vidare med en goare känsla inombords. Vi är inte perfekta, vi har alla fel och brister och en massa bra egenskaper som vi bör lyfta fram hos oss själv och hos andra i vårt umgänge. En utsträckt hand kostar ingenting, men vinsterna blir garanterat värda det!

Ta inte livet på för stort allvar! Det är meningen att vi ska ha mest KUL! / Jill

Vad gör en FX-mamma på Mors Dag?

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Mamman gör samma som hon alltid gör, varje dag. Hon sätter på sitt kaffe själv, fixar frukosten och tänder lite ljus. För just denna morgon är lite ruggig med regn och grå himmel. Men denna dag innebär att kolla av datorn med mejl och annat viktigt, just idag ska sonens sista skolveckor planeras in i kalendern för att försöka hålla reda på allt och så måste denna mamman se till att få mer info om sonens sommarjobb med tider och annat. Eftersom det krävs förberedning mentalt här hemma, allt måste klaffa med tider, personer runt omkring osv… annars kan det inte bli något sommarjobb för sonen faktiskt. Denna mamman är noga med att det inte är lull lull och ett löst löfte om att ”det ordnar sig”, denna mamman måste veta HUR det ordnar sig. Ja, så ser just den här dagen ut, ungefär samma som en vanlig dag.

Just denna morgon är sonen inte hemma, han är hos sin pappa, men kommer hem om en liten stund. För nu vet vi att näbbgäddorna är inne och leker kring bryggor och stenar i hamnen! Så det blir att klä på sig regnkläder och dra ner till hamnen idag om det inte blir för ruggigt väder. Då stannar vi inne och letar upp en mysig film, sonen går in på sitt rum och lyssnar på musik och spelar gitarr. För mig är det här det bästa faktiskt.

Kaffe och ostmacka duger gott åt denna mamma 🙂

Jag tänker att jag är lyckligt lottad som fått äran att bli mamma. Jag är mamma varje dag och vi brukar skippa det här med Mors dag firandet för det mesta. Dels för att sonen inte kan hålla reda på den här dagen, dels för att han inte kan sticka iväg och köpa en blomma eller present och mycket för att jag nog ibland tycker att de här dagarna blir så himla uttjatade… men jag erkänner att jag blir glad för blommor och högst på min lista står en egen kaffemugg med texten: Världens bästa mamma! Men jag vet i mitt hjärta att jag är det för min son ❤

Idag ska jag gå ut och plocka in några kvistar på mitt fina syrenträd. Älskar syrener!

till alla mina fina FX-mammor!

Önskar alla en fin söndag! Speciellt mina fina FX-mammor som jag känner och alla de jag inte känner 😉 Fyll din dag med tacksamhet, kärlek och ljus! Kram Jill

Jag väljer glädje!

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

alla våra val får konsekvenser

Under de senaste åren har jag hört ovanstående mening många många gånger. Det är helt sant, att vad vi än väljer så får det en konsekvens av valet vi gjort. Jag har bestämt mig för att välja att ha fokus på glädjeämnena i livet. Detta fokus hjälper mig när jag dippar ner i mörka dalar, detta fokus drar mig ur den djupa dalen och eftersom jag övat i många år nu, så tar dippen ganska snart slut och ersätts av känslor av tacksamhet och glädje.

Jag vet att det här kan vara en smula provocerande. För allt består verkligen inte bara av glädjeämnen, en snygg yta och rosa fluffmoln! Nej, verkligen inte! Fy faaan va trist livet är ibland! också… MEN jag har ett val om jag vill ha fokus på allt det ”jävla trista” eller om jag ska stanna upp och tänka på de små eller stora glädjeämnen som också finns. Det är enbart mitt eget val och beroende på vad jag väljer mår jag antingen skit eller kanske riktigt bra!

nu ”faller snön”!

Ja vad helt galet det känns när vägkanterna och stigarna fylls med snö, eller det som vi nu alla vet är från aspen, trädet aspen! 🙂 Sociala medier fylls av detta galna ”snöande” och vi förfäras lite… min första tanke var att va lugn i allt och så tänkte jag på att träd blir ju ganska gamla och vem vet om det ”snöade” från asparna för nåt hundratals år sedan? Vem vet helt säkert att inte aspar gör såhär för att liksom satsa på en ny skogsera? Kanske naturen bara känner att nu får det va nog, nu måste vi ha in mer grönska och jorden behöver syre?

Inte vet jag… tänker jag, håller andan lite när det yr omkring och får kill i näsan på hundpromenaderna. Sen kommer genast mina automattankar på vart glädjen håller hus mitt i ”snöstormen”? 🙂 Så här kommer några bilder som gjorde kvällens promenad helt jätteglad!

En vacker äng med blåeld längst vägkanten dök upp! Jaja lite ”snö” hade fastnat i den, men ändå…så vackert!
En vallmoknopp och många helt outslagna stod och vajade vid ett stengärde.
Å så en som hann först och var i full blom! Visst är de vackra och visst blir man glad?

Kan man stanna upp, se och upptäcka det ”lilla” stora i naturen och runt omkring så är man rik på så många sätt! Jag tänker att oavsett om jag nu ska oroa mig och gå bananas på den där aspsnön eller inte, så kan jag just i detta nu inte göra nåt åt det. Men jag kan välja att glädjas åt det som går att glädjas åt och det gör mig gladare och då finns det ju faktiskt hopp om något fint och bra också, eller hur? Det har regnat massor, jordarna återfuktas, naturen grönskar som bara den, rapsfälten är magiskt knallgula, träden blommar (och massa pollen som ställer till ett elände, jag vet…) och det är underbart att gå in i skogen nu och ta del av grönskan och den friska doften från daggvåta gröna blad! Jag bara älskar det och förundras över hur bra man mår när man ser, känner och njuter av allt det här.

Jag är inte ytlig för att jag väljer att ha fokus på glädje! Jag är bara så himla lycklig över att jag har stannat upp, tänkt till och förstår att mitt val ger mig goda konsekvenser. Tankar på att inte ta livet för allvarligt dyker upp. Det är så himla massa allvarligt, saker som måste tas om hand om, som man inte kan skoja bort…. men vi människor är ju också mästare på att förstora upp och oroa oss för allt möjligt som vi spekulerar i att det kanske eventuellt skulle kunna hända! Jag är också sån mellan varven och det är det här som jag sett som en av mina förändrings och förbättringspunkter som var bland det viktigaste att börja bearbeta och göra något åt. Det är ett ständigt pågående arbete, man faller dit mellan varven och så får man borsta av sig och ”på det igen” på nåt sätt.

Så idag ser jag blommorna trots ”snön” 🙂 Ha en fortsatt fin kväll! / Jill