Lättare sagt än gjort

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

När man vet och förstår

Ändå är det svårt… att bara vara jag eller du. Fast jag vet att jag duger precis som jag är, så kommer de där tvivlen som gör att den där låga känslan bara infinner sig. Känslan av att bli betraktad, värderad, sedd utifrån och inte för den jag är.

Det där är inga bra känslor. Ändå flyger de på oss alla när vi minst anar det. Eller när vi presterat, varit på tå alldeles för länge, för att blidka och vara till lags… för att duga åt andra.

Plötsligt märker vi att vi inte märks. Att ingen lyssnar eller är uppmärksam. Du/jag är helt enkelt inte sedda längre.

I stunder av ensamhet kan jag ge mig själv tid att tänka. Tid att känna och så småningom också känna vad som är värt att hålla fast vid i livet och vad som börjar bli dags att släppa taget om.

Vi väljer inte alltid det vi möter i livet. Men vi väljer hur vi ska bemöta det. Fast kanske vi just i mötet av det som skedde inte var redo att tänka klart, därför att vi inte alls var beredda på vad som komma skulle… Men sen, efteråt när vi fått tänka och känna. Det är då det är dags att ta ställning, ibland göra om och göra rätt, sträcka ut en hand eller faktiskt låta det rinna iväg åt ett annat håll, att släppa taget och gå sin egen väg.

Även den som är rädd att förlora, den som är rädd för konflikter och jobbiga stunder, måste tillslut komma till vägs ände och ta beslut. ”När du har fått nog – då går du din egen väg”.

Om du som läser just det här kämpar med något… så fann jag det här budskapet som jag förmedlar vidare till dig som behöver läsa, just nu, i din egen fight i livet.

Du är god nog! Du är värd det bästa! Låt ingen trampa på dig mera nu!

Så vad säger du?

Är det dags att ta ditt beslut nu?

Vad är viktigt i Ditt liv? Vad vill du göra? Hur vill du leva? För vem vill du göra allt ditt hjärta kan erbjuda? Vem vill du älska? Vem vill du vara?

Jag vet själv att längtan efter att skratta ännu mera, längtan efter galet mycket kärlek till allt mitt liv ska innehålla framöver, längtan efter äventyr och nya upplevelser kommer ta mig ett steg till med siktet inställt på att leva ett feelgoodliv ❤ Jag behöver bara få duga precis som jag är ❤ Jag dömer ingen för deras val och jag kommer inte själv låta mig dömas för mina val. Du & jag – vi är Good enough!

Namaste! / Jill

Annonser

Räkna inte ut oss svenska medborgare helt!

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

I mina anteckningar 31/8:

”Räkna inte ut oss svenskar helt. Det finns en urkraft där inom oss, men den sitter djupt och har fastnat i trygghetens boningar efter årtionden av räkmackeglidande genom livet. Kraften och tron på vår styrka som jag VET att vi besitter – den vill jag vara med och påverka NU!”

Jag sitter i bilen på väg till goda vänner lördagen den 31/8. Min man berättar om Björn Ranelids inlägg om kvinnan i Malmö som blir brutalt avrättad med sin lilla bebis i famnen på öppen gata, skjuten i huvudet… jag har läst inlägget nu… och känner hur det kokar inombords.

Klicka på länk nedan om du inte redan läst.

Idag läste jag Anny Blombergs inlägg också på facebook och förfäras… min kommentar när jag delade inägget blev från hjärtat: ”Herregud! Magen vänds ut o in när jag läser och tårarna bränner och faller… ALLA borde stå och skrika: ”NU RÄCKER DET!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!”

Hon skriver om Lotta, Fadime, Frida och Nella ♥️ och att de idag fått en syster till i himelen efter avrättningen i Malmö… https://www.facebook.com/anny.blomberg?__tn__=%2CdCH-R-R&eid=ARCI9fXFpkf8w_9ibxKbLvJfOfB3U4sG1Lz__5J-lRzbh4yQY8sjlBnRvC551v08DUrKWqSdNEkHZ-S2&hc_ref=ARTfWCgHN6tB-3WwPFzptFT1Diykoj3LLGzoNdTrAn5i5BTutyOSOCzLmjaDEeSPKEY&fref=nf

Nej, vi ska inte ha fokus på det onda

Men vi får heller inte va så jäkla naiva att vi slutar bry oss! Skriker det direkt inom mig. Med kärlek räddar vi världen, DET är jag helt övertygad om, att det är enda starka strategin att älska sin nästa och vara ödmjuk och visa empati för alla. Fast den dag en person/individ bryter lagen och begår allvarliga brott/mord/våldtäkt mm, missbrukar personen/individen också sin rätt att direkt mötas av kärlek och förståelse. Faktiskt!

VAD är det som ska till för att just DU som läser ska reagera och agera? Ska du fortsätta sitta i soffan och bara scrolla och slött tänka att du ändå inte kan göra något åt det? Eller ska du göra det lilla man kan göra du också och säga din mening, skrika ”NU RÄCKER DET!!!!!” och dela inlägg, säga ifrån när människor förnedrar och talar illa om andra, säger nedlåtande kommentarer om kvinnor och JA det här måste du göra HELA tiden.

JAG tänker fan inte va tyst längre.

Jag tänker att alla borde idag, imorgon och när helst det behövs skrika ”NU RÄCKER DET!!!!!!!”

Vad kan väl lilla jag göra?

Börja med att dela information. Våga vara medmänniska. Det handlar inte om att vara misstänksam mot alla män eller tro att alla kvinnor blir misshandlade. Men en delning om vart man kan vända sig är ett litet steg. En hand på axeln till en kvinna som inte verkar må bra, kanske en vänlig blick, en vänlig fråga om hur det är kan vara avgörande?

I min kommun har vi en kvinnojour http://www.kvinnojourenembla.se/

De tar emot bidrag på bankgironr: 105-7389.

Behöver du som kvinna hjälp kan du kontakta dem anonymt på mail: info@kvinnojurenembla.se

eller ringa dem på 0456-13100.

Jag tror på oss och styrkan!

Den finns inom oss alla. Men vi har glömt av den lite. Många av oss lever ett skönt och tryggt liv och det ska vi fortsätta göra såklart!

Det här inlägget gäller inte enbart för alla kvinnor jag känner utan även för alla män jag känner och alla som eventuellt tagit sig tid att läsa här.

Jag känner många starka, kärleksfulla män som är pappor, äkta make, sambo, son till sin mamma, bror till sin syster osv… NI behövs här i detta!

Vi lever i ett vackert land! Det är mestadels tryggt och gott att leva i vårt land! Vi ska inte duka under för rädsla och förtryck, våld och hot! Aldrig ska vi vika oss för detta!

Men om vi fortsätter blunda, inte bry oss för att det inte denna gången heller gällde oss personligen, så kan allt det där hemska bara fortsätta och det är inte bra… jag tror att de flesta av oss aldrig kommer utsättas för de här farligheterna och det känns ändå gott i hjärtat.

Det gör någonting med oss när vi inte öppnar upp och visar medmänsklighet för även de vi inte känner. På sikt göds rädslor och vi blir rädda för de vi inte känner, för det som inte är likt vårt eget.

När vi sträcker ut en hand, när vi vågar lära känna främlingar och olika från oss själva, så händer också något inom oss. Vi får kanske nya vänner eller i alla fall bekanta. Vi säger hej och tjena och plötsligt är världen lite större, lite mera ofarlig, och de vi lärt känna tar oss ibland med bland ännu mer vi inte känner till idag. Vi kanske till och med vågar tycka att det okända blir lite mer spännande och sträcker ut händerna fler gånger?!

Vet ni vad det innebär i det lite större perspektivet? Vi blir fler som känner varandra, vi blir fler som bryr oss om varandra, vi får fler vänner och bekanta och det gör oss starkare, ger oss större goda krafter att bry sig om varann, att inte blunda och titta bort.

Men… var börjar jag?

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: ”Gå hem och älska din familj. Känn tacksamhet och SE allt vackert du har omkring dig, njut av ditt liv och det du skapat. När du tillåter dig att känna allt det där fylls du av värme, kärlek, harmoni och lycka. Dessa tillstånd sänder du ut omkring dig och gott föder gott vidare. Det är helt sant!”

”Räkna inte ut oss svenskar helt. Det finns en urkraft där inom oss, men den sitter djupt och har fastnat i trygghetens boningar efter årtionden av räkmackeglidande genom livet. Kraften och tron på vår styrka som jag VET att vi besitter – den vill jag vara med och påverka NU!”

Är det dags att vakna nu? Jag tycker att alla borde svara JA på den frågan! Tack för mig!

Jill Lagerqvist – positiv förespråkare för att fler ska leva feelgoodlivet!

Kärlek – Omtanke – Respekt!