Jag skapar mitt eget liv

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Känslan av ödmjukhet inför livet infinner sig när jag sitter där, på första parkett på en uteservering på stranden. Det är hemma, där jag bor som denna vackra plats finns.

Med stor ödmjukhet

Sommaren kom tillbaka med besked i helgen som var. Jag tror att precis alla har njutit massor, kanske mer än man gjort på hela sommaren. För i alla fall där vi bor sa det tjoff och så var det höst… alldeles för tidigt och för snabbt skifte. Ingen hängde med på det, så därför blev vi nog alla lite mer ödmjuka och såg det vackra lite tydligare denna helgen.

Finvädret håller i sig och sociala medier flödar över av fina bilder med solnedgångar, strandbilder och njutandet pågår i varenda vrå…

Nä, självklart känner inte alla så, men vi är många som fångar dagarna nu.

Själv satt jag på första parkett i lördagskväll och bara njöt. En katamaran hade ankrat utanför hamnområdet, en bit ut på havet, och blev en blickpunkt för oss som njöt av solnedgång och en rosa himmel. Vackert och svårfångat ögonblick med en vanlig mobilkamera, men ändå… Det var det där speciella ljuset som bara infinner sig ibland och allt blir ännu vackrare.

På min inre bana just nu

När man släpper taget om det som inte längre önskas kvar i livet… det får liksom bara segla iväg bort ifrån mig för att ge plats åt nytt. Det är en process att skala av sina extra lager, en bit i taget. Plötsligt känns det lättare att andas, lättare att leva och blicken klarnar över horisonten. Det har pågått ett bra tag och fortsätter göra så. För jag är inte en person som släpper så lätt. Det måste mogna fram. Nu känns det som att ytterligare en del saker skalats av. Ja, jag vet… det är lite luddigt. Det kan ju kvitta för andra vad precis som skalas av i mina lager. Tanken kring processen bör i så fall vara mer intressant för andra som också känner för att slipa sig i kanterna och skala av det som inte längre behövs i sitt eget liv.

På den inre banan i våra hjärnor sker saker automatiska, ej styrbara funktioner som utför en massa livsnödvändiga uppgifter som att sköta kontrollen på andning, att hjärtat slår, att inre organen över lag sköter sina uppgifter osv… På min inre bana rent tankemässigt så har jag med stort tålamod och övning omprogrammerat mig ganska mycket de senaste åren. Ett av de viktigaste målen är att känsla och hjärta ska få ta större plats, öppnas upp och litas på så att tankarna får signaler baserade på magkänsla ungefär förklarat 🙂

För mig handlar väldigt mycket om att acceptera allt jag har runt omkring som jag själv inte kan förändra.

”Det” bara är…

Jag bara är…

Allt är som det ska vara. Så som jag ser på mig själv och på min omgivning bär jag själv ansvaret för.

Ord och meningar som självrespekt och att älska mig själv känns viktiga. Det är inte längre viktigt för mig vad andra eventuellt må tycka om lilla personen ”JAG”. För det viktiga är vad jag själv tycker och känner inför mig själv, vad jag säger till mig själv och hur jag behandlar mig själv. Mitt inre är mitt yttre och jag behöver inte titta utanför mig själv. Jag behöver inte göra så mycket, skaffa mig en massa, vara en massa – Jag är redan allt jag behöver vara. Allt finns inom mig. Frågan är hur jag vill vara mot mig själv och mot andra? Jag vet det och har alltid vetat. Det har nog bara varit svårt att acceptera mina ”skuggsidor”, som om jag varit skamsen över att inte bara vara god nog… Men det klassiska uttrycket – ”Det krävs mörker för att man ska se ljuset” är en sanning, i alla fall så som jag väljer att se på saken.

Bild copyright: Jill Lagerqvist
En utmaning för mig att lägga ut en bild jag ritade igår, bara sådär kom den, rakt inifrån bara på känsla. Det finns mer att lägga till och mer att skala av, men allt jag är finns på plats och gör mig till en helt mänsklig varelse med både bra och mindre bra ❤ I am

Fuck all drama!

Jag vet att det har med min ålder att göra, att det bättre sent än aldrig är dags att göra upp med vissa saker jag blundat för. Sen arbetar vi oss igenom olika faser och händelser på olika sätt. Jag verkar ha en massa kreativitet inom mig som måste ut… för när jag bara går på känsla så kommer bilder, ord och meningar bara uppoppandes som behöver förmedlas. Du väljer ju själv om du vill se och läsa. Rätt skönt va? 🙂

För egen del har jag behövt att göra upp med en del saker som varit jobbiga. Nu skriver jag varit för mer och mer lämnar jag det bakom mig. Jag har tillåtit det som hänt även om jag blivit ledsen och otroligt sårad. Inte förstått och känt en frustration över vissa händelser. Men alla har sina liv, alla har sina ansvar för hur de är mot andra, så även jag och inför mig själv.

Om jag inte står upp för mig själv. Om jag inte är stark och har en respekt för mig själv och inte älskar mig själv tillräckligt – så tillåter jag andra att trampa på mig om de själva går igenom utmaningar som kanske gör dem till en mindre bra version av sig själva. Det är lätt att bli en man trampar på, för en som inte ser sitt eget värde lika solklart, utan kanske mest är undfallande och alldeles för lättrampad på…

Jag kunde bara ändra på mig själv, inte på hur andra är eller vad de väljer att göra mot mig eller mot sig själv eller mot andra. Så – jag ändrade mig. Det har gått sakta, det har gjort ont, jag har tittat ner i marken.

JAg kan bara vara den jag är

Jag kan bara vara den jag är – Du kan bara vara den Du är – Det är upp till en själv att göra valen av den man vill vara i alla lägen.

Så en dag sa min man: ”Jill, sluta titta ner i marken! Sträck på dig, låt ingen eller inget trycka ner dig! Du har inget du behöver skämmas för. Du har inte gjort fel eller varit dum! Sträck på dig!” …. ungefär så …. ❤

Ahhh det kändes provocerande. Det kändes jobbigt. Det var svårt att lyfta blicken, ganska i alla fall. Det kändes som kritik emot mig, fast jag visste ju att det inte var det på något elakt sätt, bara det att jag var fast i rätt och feltänket, jag har varit det så länge och lagt skulden på mig själv.

Men någonstans här, så började jag våga se ”sanningar” så som det var i min verklighet.

Plötsligt stod det klart att de ”drama” som funnits, som stormat runt omkring oss, helt enkelt inte var mina drama. Det låg utanför mig själv, utanför min kontroll och ansvar. Det var helt enkelt inte mina drama, inte min livshistoria.

Så blev det bara så att jag sa högt till mig själv en dag: ”FUCK ALL DRAMA”!

Denna sommaren har jag rensat allt möjligt. Denna sommaren har varit lugn, insiktsfull, stundtals nästan för händelselös – men jag tror det var precis det jag behövde.

”Paketera. Sortera. Rensa. Tydliggör. Göra min grej. Tro på mig själv.”

Hänger ni med? Har du som läser också känt att du behöver göra en mental rensning för det är mycket förändringar på väg in i ditt liv? Mer plats behövs och gamla ”lager” inom dig behöver rensas, nästan göra en ”recet” på sig själv? Jag vet att jag inte är ensam om att känna såhär.

Min väg till ett större feelgoodliv pågår nu, det är en ständig resa, vi blir nog aldrig klara. Men längst med hela vägen så är det viktiga för mig att delta, att uppleva, lära mig mer, känna känslor, förundras, njuta, skratta, vara nyfiken, våga vara modig, släppa rädslor och bara vara. Inte tänka ut för mycket planer på ”sen”…

Jag skapar mitt eget liv hela tiden. Varje dag, här och nu. Jag väljer vad jag ska ta in och vad jag ska uppleva som viktigt och sant.

Jag skapar mitt eget liv. Jag väljer att se en rosa himmel i magiskt ljussken och vackerheten över ett ögonblick. Vad väljer du att skapa?

No more drama please ❤ // Jill

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s