Vem vill va normal?

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Nä fy fan, alltså vem vill va normal som alla andra?

Vem har sagt att det är bra att va normal? Jag är inte normal i alla fall! Orden kommer från min son när han uppspelt och glad är hos en av de goa frisörerna, där jag jobbar, nu i veckan ❤ Han är lite speedad, det märker jag. En blandning av en nervositet över att han har lätt för att bli yr (får blodtrycksfall) när han ligger bakåtlutad vid hårtvätt och sedan är han glad och upprymd för att han vet att han är i en trygg miljö med massor av söta tjejer som han gärna stajlar lite för 🙂

Sån är han, min son… helt underbar på så många sätt. Han både vet och inte vet att han är lite annorlunda. Han är charmig för det mesta, helst där han känner sig trygg. Ibland dämpar jag honom lite, den ständiga pedagogiska mamman som alltid vill lära, visa där gränserna går, visa honom för att han ska göra sitt bästa för att anpassa sig till de sociala koder som finns överallt, för att skydda honom från… jag är så invand vid lärandet, förberedandet mot vuxenvärlden, att bli självständig, klara sig lite mera utan mamman, utan vägledningen. Sakta, sakta går det framåt. Han klarar sig ❤ Han klarar sig bra ❤ Jag ler och blir varm inombords, för jag vet i mitt hjärta att jag har gett honom allt jag förmått, kommer göra så tills mitt sista andetag och sedan hoppas jag att det finns andra som älskar honom som jag, som tar vid och finns vid hans sida när han behöver… ❤

Jag vill inte dämpa för mycket, så ni vet. För ärligt – vem vill vara normal? Vad är normal liksom? ❤ Normalt är att få vara sig själv, så som man är och vi är alla unika och olika på vårt eget sätt om vi har modet att visa det.

Tacksamhet och stora känslor idag

Det började igår kväll egentligen, det där med de stora känslorna och idag kom tacksamheten över mig. När jag sa: ”Hejdå gubben, vi ses på söndag igen! I love you!” Mmm, hejdå mamma! – Tacksam över att få vara en närvarande och älskande mamma!

Igår kväll läste jag på sociala medier att det var den sk. internationella dagen för sörjande barn. Det fanns ett inlägg och en lång text om en kvinna som föreläste och pratade om vikten att hjälpa barn att sörja och så en lång utläggning om hur allvarligt det är när man inte får hjälp, vad som då kan hända osv osv… Det satte igång massor inom mig, liksom bara sköljde över mig utan att jag fick en chans att värja mig. Det följde med mig när jag släkte ner och skulle sova, så sömnen ville inte komma. Tankar om min egen sorg som barn kom över mig. Jag miste min mamma när jag var 6,5 år. Nyårsaftonen 1976. Det är så lite jag minns från de åren som följde, faktiskt nästan bara ledsamma minnen har fastnat om jag någon gång tänker tillbaka. Jag minns samtalet från mormor och morfar som satt inne hos mamma när hon tog sista andetaget, jag minns att jag svarade, jag minns mamma och pappas sovrum med orange 70-tals inredning, hur jag höll den gråa bakelit luren mot örat, hörde mormor säga att nu var mamma död, jag minns hur jag klädde på mig ytterkläder, hur jag gick de hundratals metrarna i snöfall och mörker, bort till vår vänfamilj, hur jag ringde på dörren, hur mamman i huset öppnade, hur jag sa: Hej, mamma har dött nu, hur mamman i huset – lek & busmamman som alltid tog sig tid för oss, för mig, svimmade… hur jag gick in i husvärmen, till de andra barnen på nyårsfesten som förmodligen kom av sig, som förmodligen blev en sällsamt sorglig kväll…

Jag minns hur jag avskydde att det ringde på dörren hela tiden tiden efteråt och alla blombud som kom. Jag minns särskilt en gubbe som kom på cykel, lämnade blommor och sa ”Stackars lilla flicka” Jag blev illa berörd av de orden, de förföljde mig länge.

Nej, vad jag minns så fick jag ingen hjälp. Däremot så fortsatte insatserna med hjälp för pappa att ta hand om mig, passa mig, så han kunde jobba och försörja oss. Nu ska jag inte skriva mera minnen, det är min sorg.

Strategier för överlevnad

Jag lärde mig knepen. Livet gick vidare. Det skulle bli massor av utmaningar. Jag tar dem inte här. De har format mig till den jag är. Det som hände alla de ”svarta åren” som följde kan aldrig bli ogjorda. Dagsläget idag är så mycket viktigare just nu, Jill 49,5 år, är stabil. Jill jobbar på det ständigt. I artikeln från gårdagen stod det: ”Sorgen går aldrig över, men man lär sig leva med den”. Jag har levt med döden nära mig hela livet nästan, som en slags följeslagare. Självklart har det påverkat mig!

Tidigt, innan jag själv var medveten om det, lärde jag mig ta på clownmasken.

Den här masken har varit min trygghet. Bakom masken kunde jag gömma mig, jag precis som alla andra som också hade masken som en trygghet. Det var ingen falsk trygghet, den var livsnödvändig! Det var en överlevnadsstrategi som funkade ofta! I hemmets mörka vrå, när man kunde ta av den, kunde man falla ihop i en trött hög, men den höll en uppe och var en trygghet många gånger. Ibland i bilen på väg till jobbet, föll tårarna hejdlöst, men några minuter innan jag parkerade så föll masken på plats och den stärkte även upp insidan på något märkligt sätt. Jag är tacksam för clownmasken på många sätt! Det är inget fult eller falskt enligt mitt sätt och se på det. För när jag fick vara ”clownmaskglad” så kände jag att det färgade livet med annat är svart och grått. Det läkte lite, bit för bit…

Jag var den ”jobbiga” kollegan – God morgon, pigg å vaken idag?! ❤

Vissa, några få, irriterade sig nog på mig. Men det struntade jag i, för jag fick ganska många på bättre morgonhumör och det blev emellanåt en varm god morgon kram sådär mitt på en tisdag morgon. Jag visste inget om kollegornas morgon och de visste definitivt inte något om min…

I alla år jag jobbade på företaget när min son var liten och under hela hans uppväxt så hade vi otroligt tuffa utmaningar, som det innebär att leva med en komplex diagnos med funktionsnedsättningar. Sömnbrist, oro, ångest, panikattacker, konflikter, okunskap, tårar… blandat med stressigt och pressigt jobb… klart jag var slut i rutan. Ett tag tappade jag förmågan att sätta på min clownmask, den ville liksom inte på och då saknade jag den enormt kan jag erkänna nu. Bilder på mig från den tiden gör bara ont att titta på, jag har rensat bort de flesta kan jag väl erkänna 🙂

Personlig utveckling sker stegvis genom hela livet

Vi blir aldrig så att säga färdiga. Vi utvecklas, formas och förändras hela tiden. Inget är konstant eller för evigt. Men efterhand som jag har blivit starkare och tryggare, ordnat upp lite i mitt inre kaos, mött mina demoner och svagheter, gjort dem synligare för mig själv, kommit till insikter – så står jag mer stabil än någonsin. Det kan också ändras, men just nu är det en viktig plattform för mig att stå stadigt på.

Kärlek, omtanke, respekt. I en tid av mitt liv när jag föll ganska hårt blev de här orden de som jag beslutade skulle bli mina ledord. De har följt mig i ca 17 år nu… ler lite, då jag tänker att de varit med så länge och ändå så var det inte förrän i somras jag inkluderade mig själv i dem fullt ut. Jag stod alltså utanför mig själv och såg på 🙂 Så plötsligt skrapade jag på min egen yta och släppte in mig själv i all kärlek, omtanke och respekt! Ny erfarenhet, att det nog var såhär det skulle va, jag skulle inkludera mig själv i allt det fina jag skapade!

Kanske kan jag lägga clownmasken i utklädningslådan nu?

Ja jag har faktiskt en sådan låda i tvättstugan. Fall i fall vi ska på maskeradfest! Det har jag varit på några gånger genom åren nu så den är fylld till bredden, men en så ”värdefull” mask kommer givetvis få plats! För jag tänker att jag kommer klara resten av mitt liv utan clownmasken nu! Ett stort steg och jag känner en tacksamhet över dessa tankar, att jag klarar mig själv, klarar allt jag vill, allt jag sätter mig för att göra och jag är en doer, en sån där boll på spiral som alltid tar mig upp igen även när jag får en fet käftsmäll. Jag vet att clownmasken ligger i utklädningslådan om jag behöver den, jag vet att jag är som ett spjut som står stadigt, fast förankrad. Det är en trygghet. Jag vet att jag kan, att jag har förmågan.

Det är en tacksamhet att känna att jag är inte ledsen mera, jag sörjer inte på det sättet mera, jag är förbi och idag tänker jag istället att det som varit, har varit, det släpper jag nu från mitt hjärta och har fokus på mitt liv här och nu, för här är det viktigare att vara än där, i det som varit som inte längre är min verklighet. Jag släpper min sorg mamma, du finns ändå inom mig i kärleken i mitt hjärta. Det är inte fult att inte sörja det förgångna längre ❤

Sorgen kommer alltid vara närvarande… ja kanske, men vem har inte genomgått sorg en eller flera gånger i sitt liv? Min sorg är min sorg, din sorg är din sorg och det ingår också i livet knäppt nog.

Jag är tacksam över att jag har fått leva och vara en viktig del i mins sons liv. Ambitionen och viljan är att jag ska leva länge till, finnas med i bakgrunden, vara trygg och stabil, frisk och stark så länge som jag någonsin kan för den jag älskar allra allra mest ❤

Hur ofta tar du på din clownmask? Är du redo att ta av den?

Ha en fin helg! Kram Jill

Starkt liv – Starkt innehåll – Stark Jill

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Hur fyller man på sig själv med styrka?

”Skaffa” dig en bra självkänsla. Tro på dig själv och sluta tveka! Lär känna din egen magkänsla och intuition – lyssna sedan på den och inte fullt så mycket på förnuftet, det logiska. Livet är inte alltid logiskt och det är något lite grått och trist över det logiska som gör att vi tappar fart, styrka och energi.

Ställ några frågor till dig själv för att komma igång. Frågar du inte så kan du inte heller veta. Du behöver fundera och känna vad Du själv vill.

  • Vad vill jag göra?
  • Vad tycker jag om att göra?
  • Vad gör jag som får mig att känna mig glad, lycklig, fri och entusiastisk?
  • Vad gör mig trött och dränerar mig på humör, energi och lust?
  • Vad/vem/vilka hindrar dig från att göra vad du vill, tycker om, får dig att känna glädje, frihet, lycka?
Frihet – Lycka – Glädje – Energi

Sätt på lite go musik som fyller dig med starka känslor

När du lyssnar på den typen av musik som bara fyller kroppen med sköna känslor, då har du hittat rätt. Blunda rätt upp och ner en stund, känn in och ha penna och papper redo. Vilka tankar kommer till dig genast? Skriv ner dem! Du kommer glömma och annat kommer emellan om du inte skriver ner det!

Veckan som kommer

Den här veckan har en go mix som vanligt… Vi startar med en liten sovmorgon jag, sonen och Sune voffs. Extrainsatt studiedag för sonen vilket krävde en lite omplanering, men helt ok! Sen blir det en stund fritids för sonen medans jag tar hand om mig med yinoga i 75 minuter. Sen ska sonen klippa håret och sen hem igen på långpromenad med Sune. Skööön måndag!

Sen bara kommer det säga swish swosh med extra allt och massor av grejoor på gång med olika innehåll. Roligt, spännande och ett visst utmanande mått inblandat.

För att klara av ett starkt liv med starkt innehåll behöver jag vara stark Jill och känslan just nu är att jag är det! Ingen sa till mig att livet skulle vara lätt och nä jag glider inte fram på en räkmacka. Men det behöver jag inte heller. Det är något visst med att stå stadig, tro på sig själv och våga. Vägen dit, det är den jag berättar om här. Det går, om man bestämmer sig, tar sats och bestämmer sig för att lämna gammalt bakom sig, vara här och nu och ha tillit till att livet vill mig väl. Det samma gäller för alla. Du skapar ditt eget liv!

Kram Jill

Jag vet vad jag vill ge

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Fylla på folk med ”må-bra-känslor”

Plötsligt känns det så jäkla svårt att värja sig… för oj vad det är mycket skit som förmedlas ut i sociala medier just nu! Hur gör man för inte bli färgad av allt som flyger på en vart man än läser? Drar ner rullgardinen och väntar på solsken och sång? Eller kanske börjar tänka på att fungera som en slags motpol till alltings jävligheter?

Jag vet vad för slags människa jag vill vara, jag vet vad jag vill ge och förmedla, hur jag vill få andra att må. Goda saker har en särskild skön förmåga att växa sig starka de också, som ringar på vattnet… men bara om du själv tillåter det och ger det en chans till din uppmärksamhet.

Dagens uppgift till dig själv blir att leta upp bilder där du deltar, skrattar och är så in i helvetes glad & lycklig! Det kan väl inte vara så svårt? Sen delar du lite av de här bilderna med en rolig text därtill som beskriver lite av din händelse.

Bilder ur vårt liv… glädje, familj, vänner, högtider, högt & lågt. Välj glädje så ofta du kan ❤ Namaste!

Ha en bra dag där ute i verkligheten och i sociala media världen! Livet är vackert Kram Jill

Gränslös…

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Mina gränser är ganska suddiga

Ibland flyter dagarna ihop, vardag eller helg, nästan samma… Varje dag, en liten eller stor stund, i många år så har jag jobbat med någon del i mitt företag. Att vara en liten egen företagare innebär att vi lever ett oftast gränslöst liv, där ens ”skötebarn” (företaget) alltid är närvarande. Kanske måste det vara så, för vem gör annars det som måste göras? 🙂 Jag är mitt varumärke hela tiden, jag är medveten om det. Det är ok att det är så, vi är ju på något vis alla våra egna varumärken idag i denna sociala media värld vi lever i, men alla tänker inte på det på samma sätt.

Idag är en lugn dag när det gäller behandlingar, imorgon lika så, men sen…så tar det fart nu fram till jul. Så förmodligen behöver jag denna veckan till att planera och ladda upp. Jag har också en viktig del att genomföra, som jag anmälde mig till i ett plötsligt infall. Idag ska jag påbörja och förbereda mig.

Ord som definierar den jag är.

fri stark modig älskad

Behovet av att stå stadig i mig själv har pockat på. Jag fick de här orden till mig i helgen, att de här orden definierar den jag är. Har du tänkt på ”dina” ord, de som klingar rätt för dig? Den här veckan kommer jag ägna mer tid åt att sätta min egen personliga agenda för mitt liv framöver. Jag kommer plocka fram och fundera massor och jag antar att det faktiskt är precis rätt denna veckan då det finns luft i min kalender utav en anledning.

Utanför mina fönster lyser solen, vinden är ganska frisk och jag ska ”sopa” undan vemodet och de trötta känslorna som satt sig i mitt knä nu på morgonen. Mitt val att vända dagen, se det fina och göra plats för bra känslor och tankar. Det kan endast jag själv göra och jag gör det på mitt sätt.

Alla känslor får finnas, både bra och mindre bra. När det känns oroligt så accepterar jag den känslan, bekräftar den och släpper taget efter att jag sagt att det är ok att ibland känna så. Vad kan jag lära, vad betyder den och kan jag göra något åt den? Beroende på svaren jag ger mig själv, så går min dag vidare oavsett. I de allra flesta fall så är känslan av att släppa taget när jag hållit den i min famn en stund, den som jag finner som en lösning.

11/11

En särskild portal är öppen under denna dag och imorgon är det fullmåne. Mycket energier i omlopp och lyssnar man på de med andliga egenskaper är trötthet, en viss oro, en viss tillfällig nedstämdhet blandat med förväntan, hopp och tillit en del av dessa dagar 🙂

Ta allt med ro. Vifta bort allt som inte tillhör dig själv. Lyssna inte på skitsnack, skvaller och spekulationer. Var med dig själv. Grunda dig. Stå stadigt. Se framåt och ha tillit att livet kommer landa ner i sköna känslor av ljus och kärlek. Så tänker jag mig dessa dagar för egen del. Hoppas du gör det samma!

Nu startar arbetsdagen ”på riktigt” eftersom min kund snart anländer… allt innan dess är osynligt arbete för andra trots att jag hunnit beta av 2 mailkorgar, svarat på sms och messenger, bokat in tider till kunder och lagt in mer text i min webbutik. Längtar tills jag kan lansera den! Men allt tar tid, mycket jobb bakom, men bra det blir det! Håll utkik! 🙂

Ha en fin dag! Kram Jill

Längtan efter att få må bra

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Som att bestiga ett berg

I 2 veckor har jag startat varje dag med en hutt molekylvatten (som jag druckit sedan mitten av dec förra året) och lagt till 1 glas vatten med pressad citron och riven ingefära och så en tekopp med varmt vatten, citron och ingefära. Totalt ca 8 dl har jag druckit den första timmen på morgonen. För att skölja igenom organ och kropp, starta om och få vätskebalans.

Första frukosten dag 1 på kuren var ganska annorlunda emot mina 2 mackor med en mugg kaffe…

Vissa dagar har jag utövat sk periodisk fasta med påföljd av en dag med litet intag av kalorier, 500, enligt 5:2 metoden, vissa dagar har jag ätit mer och varit uppe i över 2000 kalorier. Det här för att kickstarta igång mig själv, rensa ut, boosta upp och fylla på kroppen med bra näring. Till detta har jag också lagt terapeutiska närings & kosttillskott.

Terapeuten har behandlat och coachat sig själv kan man väl säga. En nära vän har samtidigt påbörjat sin hälsoresa och tillsammans har vi stöttat och peppat varann och idag kan vi säga grattis till varann för att vi klarat av 14 dagar och resultatet efter endast 2 fjuttiga veckor är nästan över förväntan och så himla härligt!

Det har inte varit jätteenkelt och de första dagarna var känslan av att bestiga ett berg av motstånd påtaglig. Nya rutiner, nytt att lära tar lite mer tid och den behöver man vara medveten om att ta sig.

Det handlar om att bestämma sig – på riktigt

Har du inte bestämt dig, tagit ett beslut, satt upp vissa riktlinjer och hittat dina varför du ska göra det, då kan du lika gärna skippa det. Det kommer inte vara något som fungerar för dig så länge du gör något halvdant.

För min egen del så kände jag att jag inte bara ville, utan blivit tvungen faktiskt att göra något för att komma vidare i min väg tillbaka till en stabil och stark hälsa. Hela processen har fått tas i omgångar och jag har fått välja lite vad jag ska hålla fokus på.

Efter flera år när jag kände att ”något” inte stämmer i min kropp, när diffusa symptom kom och gick, skiftade, fick mig i däck ibland och försvann igen… så kom smällen för snart ett år sedan. Då hade det varit en del rejäla svackor några gånger tidigare, men jag är ju stark så jag rättade till mig de där andra gångerna. ”Jag jobbar ju med hälsa och välmående så det ska jag väl fixa!” 😉

Så när man inte lyssnar ordentligt på vare sig viskningar eller annat, så får kroppen till slut skrika ut och slå på den röda varningslampan kan man väl sammanfatta med.

Hjälp! Mina händer är mina viktigaste redskap.
Bild från 2018-12-05

Allt jag har gått igenom sedan kroppen gallskrek… det har jag skrivit om flera gånger. Det har varit mycket att ”reda i”, många olika delar att bearbeta och ta hand om. Men jag vet att inget sker av en slump. Hela den här grejjen med min ”sargade” kropp och hud (över hela kroppen) och som jag senare förstod, sargade själ, har varit en viktig del för att jag skulle ta tag i den både inre och yttre läkningen som har skett sedan dess.

Inre balans och styrka

I perioder har jag varvat antiinflammatorisk kost med mental träning och sedan har jag pausat det mesta och bara varit. Jag har accepterat att det kommer att ta tid. Tålamodet har prövats mycket och jag har på det här sättet blivit tvungen att titta och känna djupare inom mig. Jag har fått möta vissa bitar av mig själv som har smärtat och som jag knappt har haft möjlighet att ta in. Som det varit… men i processen har jag lärt mig några mycket viktiga bitar som varit direkt nödvändiga att ge mig själv.

Kärleken till mig själv har växt sig stark och jag kan känna en stor lycka över att ha hittat den kärleken. Den fanns där hela tiden, men den var gömd och instängd djupt inom mig.

Förlåtelsen för mig själv. För vissa bitar som jag nu har förlåtit efter att ha fått möta dem och vridit mig i mental smärta över de faktum att det varit så.

Acceptansen över allt som hänt och förståelsen varför vissa saker hänt och påverkat, slagit mig i spillror.

Tacksamheten över att jag släppt fram kärleken, förlåtit det som behövde förlåtas, att jag accepterat det och förstår varför.

Allt det här sammantaget har fått ta sin tid. Jag är inte färdig än. Lager tittas på, accepteras och skalas av i den takt som jag känner är rimlig för mig. Livsresan är en ständigt pågående process och allas resor är unika, de behöver inte vare sig berättas i sin helhet för andra eller sökas förståelse utanför sig själv av någon annan än just sig själv.

Att stå stark och stadig i mig själv har varit min vision, min plan och mitt mål. När jag nu för några veckor sedan hittade och förstod att min inre styrka och balans var så pass stadig så var jag redo att ta nästa beslut – att rensa ur kroppen, kicka igång den och hitta tillbaka till den näringsrika och sunda kosthållningen jag mår bra av. Jag är inte extrem, kommer nog aldrig att bli. Det ska vara så pass enkelt och njutbart så jag inte känner ett motstånd, utan gör det till min vanliga vardag. Det är mitt motto i livet i stort. För det finns enligt mig ingen mening att krångla till det, det behövs inte.

Men en hållbar förändring tar tid. Låt den få ta tid har jag haft en viskande röst som pockat på min uppmärksamhet och den här gången har jag lyssnat noga.

Tacksamheten är en skön känsla

”Du vet aldrig när du får höra någon säga det som just du behöver höra just då”

Det är helt sant, det vet man inte. Men det är fint när man känner att det klickar till och landar gott i en, det man fått höra och det som känns helt sant och rätt för en.

Alldeles för länge har jag gått med en konstig huvudvärk, som jag lokaliserat kommer från nacken och det har gett mig huvudvärk, en sådan där molande som inte vill gå över. Jag har samtidigt förstått att jag hamnat in i klimakteriet då kroppsvärmen har gjort mig varm och svettig på ett helt nytt sätt för mig. Det pågår en massa, det har jag fattat.

Nu är ögonen kollade, vilket visade på en försämring så nu längtar jag efter de nya glasögonen. Men jag har känt en enorm skillnad med mindre huvudvärk, mindre värme i kroppen, mindre oro i magen och mer energi och samtidigt lugn som kommit till mig. På 2 veckor! Det är fantastiskt hur våra kroppar svarar positivt när vi ger dem rätt näring och rätt förutsättningar!

Jag är innerligt tacksam över att jag lyssnade och var redo för en ny nivå i mina processer av att hämta tillbaka min goda hälsa! Jag är tacksam över mina beslut och min envishet att fixa det här, för min egen skull, för att jag ska må bättre och nå mina uppsatta mål gällande välmående.

Feelgoodlivet har många nyanser

Att vilja leva ett gott liv, ett feelgoodliv, handlar om sin egen resa emot den, till den, till det härliga det medför. Vad mitt feelgoodliv innehåller behöver ju inte kännas rätt och riktigt för någon annan, men jag vill fortsätta inspirera dig att hitta Din väg, ditt sätt som känns rätt för dig. Vad som är rätt, det kan bara du själv veta. När du ger dig tid att känna och tänka på hur du vill leva och vad livet ska innehålla, då har du börjat rita upp din plan, din resa och är ett steg på väg. Min erfarenhet säger att jag inte bör göra upp en helt färdig plan, utan bara påbörja den och vara öppen för avstickare, nya saker att uppleva och våga välkomna in i livet. Det är spännande att inte veta precis allt, utan att få gåshud just för att man inte vet allt, ”bara” har tillit till att fina delar kommer till mig längst min egen feelgoodväg ❤

Livsresan fortsätter tills sista andetaget. Nu idag har det blivit dags att strukturera upp vissa bitar för att fortsätta på den nya inslagna vägen med en kost som bygger mig stark och gör mig lättare, som fyller på med energi och fortsätter rensa bort det som inte tillhör mig egentligen.

Jag hoppas inspirera dig. Jag hoppas du just nu är redo att ta beslut som gynnar dig själv, för ett bättre mående, för ett härligare feelgoodliv! Kram Jill

Förändringar börjar hos mig själv

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Bollarna är i rullning

Det är lite elvispkänsla i huvudet just nu när jag ska skriva. ”Det är mycket nu” fladdrar till i tanken och ja… det är nog så. Det är lätt att bli lite handlingsförlamad med flera olika trådar att dra i och bollar uppe i luften och i rullning. Jag är oftast snabb i tanken och bara gör å kör när jag väl sätter fart. Min största utmaning är då att vänta på att andra ska göra sitt och återkoppla. Lärdomen som kom till mig för några år sedan är, att om man vill jobba i team eller ha ett samarbete på något sätt så måste jag låta andra göra sitt utan att få dåligt tålamod. Min ”wromhjärna” är ibland extremt snabb, men om jag inte har tålamodet att vänta in andra, så är jag själv den svagaste länken i kedjan.

När jag måste vänta så kommer andra saker till mig som ger mig utrymme att fixa med, så sen kanske lite till och lite till. Ungefär där är jag nu 🙂 Jag tillåter mig att le lite åt mig själv och för det mesta så har jag distans till de här perioderna när allt bara är i elvispmodus.

Utmaningar är bra

Att utmana sig växer man av! Så är det bara. Själv är jag nu 20 minuter bort från att anta en, i skrivandets stund. Ett mail igår, en magkänsla som sa VÅGA & KÖR! Så nu sitter jag här nervös och ska prata med en okänd människa om något som jag tänkt på ganska länge, men inte tagit tag i. Spännande och läskigt samtidigt. Men nu är tiden sådan för mig att det är dags att steppa upp och vidare. Det är processer som pågått länge inom mig och jag är helt övertygad om att all förändring av något man vill ska förändras, börjar med en själv. Det räcker inte med att önska en förändring, man behöver aktivt ta tag i saker och sätta bollen i rullning. Sen när det är igång släppa tankar på HUR det ska gå till och ha tillit till att bitar kommer falla på plats längst med vägen. Bara det här sättet att tänka och agera kräver både övning och mod. Som sagt, processer…

Hitta din egen styrka

Jag träffar ganska ofta människor jag blir inspirerad av när jag lyssnar på deras historier. Mestadels kvinnor då och jag slås alltid av hur mycket power vi kvinnor besitter som vi inte ens tänker på själva.

Det som också slår mig är att vi verkligen behöver känna in och bli trygga med all den kraft vi har inom oss och våga lita på oss själva. Det har såklart med självkänslan och självförtroendet att göra som alltid. Men hur hittar vi det inom oss då?

Genom att SE varandra, LYSSNA på varandra, GE feedback och LYFTA varann! tänker jag helt spontant. Inget krångligare än så, men ändå så gör vi inte det här för varann. Varför? Därför vi är inte vana vid att vara öppna och ärliga på det sättet. Vi tänker inom oss och kan både beundra och inspireras av andra, men det blir liksom aldrig tillfälle att säga det till varann. För vi är rädda för att den andra ska avfärda, tycka att man är konstig eller att det blir lite obekvämt att ge/ta feedback… Det här är vad jag tror och jag tycker det är så synd. För vem blir inte glad av att bli sedd för den man är och det man gör?

ÄR man stark behöver man va snäll

Det handlar inte alltid om att vara fysiskt stark och kunna lyfta 100 kg, utan om den mentala styrkan man har. Vi föds med olika mental styrka, det är genetiskt och bara är som det är. Men jag tror på att är man stark själv, så behöver man vara snäll och lyfta andra. Dela med sig av sin styrka, peppa, lyfta, uppmuntra och ge dem förmågan att hitta sina styrkor och bra egenskaper. Det handlar många gånger om att faktiskt VÅGA växa i en föränderlig värld, VÅGA ta sin egen väg och göra det hjärtat klappar för. Inte göra för andras skull, inte leva någon annans liv utan sitt eget fullt ut. Annars är jag övertygad om att man alltid kommer gå omkring och känna att det är något som fattas.

Mod är som en muskel, den behöver tränas för att växa sig stark. Man börjar inte med 100 kg direkt, utan med små små steg och utmaningar som gör att man blir lite starkare varje gång ett litet kliv framåt tas ❤

Vi behöver skapa nätverk vi kvinnor. Nätverk som bygger på ärlighet, ödmjukhet, respekt och tillit. Där det finns en omtanke om att lyfta varandra och ingen inbördes tävling eller jämförelse pågår, utan alla ses som de unika individer vi alla är – med både styrkor och svagheter och allt är ok precis som det ska vara.

Livet är ingen tävling och det finns inga race att vinna. Alla har sina vägar att gå, men vi blir tryggare och starkare om vi ger varandra styrka och kärlek att våga fortsätta gå den väg hjärtat önskar.

Famna feminint ledarskap

För några dagar sedan fick jag hem den här boken. Den ligger redo för att läsas här hemma nu. I 16 kapitel berättar 17 kvinnliga ledare om sin personliga resa och insikt i feminint ledarskap. Det är globala affärskvinnor, konstnärer, poeter, storföretagsledare, entreprenörer, designers, terapeuter och andliga ledare som tillsammans skapat denna bok. Det ska bli spännande att läsa och min förhoppning är att ge mig ny kraft själv att fortsätta lyfta och inspirera andra så som jag själv också blir av andra.

Vill du något annat eller något mer än det liv du lever nu? Då börjar förändringen med dig själv. Små babysteps framåt och sätta bollen i rullning.

Varma kramar från Jill

NU är en jättebra tid!

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Fokus jill – fokus!

Halle da, var de första orden som bara kom ur mig och som tydligen sammanfattar NU 🙂 Det betyder ungefär Herre gud eller Jisses 😉

Ena stunden i mitt liv just nu är jag så trött så jag inte orkar va uppe och då ska ni veta att jag vilar om jag kan. Japp, LOA ger mig utrymme att ladda upp faktiskt!

Andra stunden kommer racer-Jill igång och då kör jag järnet och är så sjukt nöjd med det.

Där emellan ler jag snett och tänker ”Vad jag håller på…”

Jag har ibland svårt att hålla fokus får jag väl erkänna. Jag är lite sån som kan gå ett varv i huset och fastna i varje hörna med saker jag ser som måste göras, å sen så ser jag nästa, och där ligger ju en hårsnodd som ska in i badrummet och i badrummet ligger ett par strumpor som ska i tvätten och i tvättstugan…. är det alltid en massa som måste göras 🙂 Till slut kommer jag tillbaka till den där diskmaskinen eller nåt annat som jag egentligen skulle göra när jag hämtade gårkvällens kaffekopp vid soffbordet. Jag är hopplös ibland och briljant ibland.

Så just nu ber jag om FOKUS för jag behöver det och så en bit struktur också.

Vad vill du?

Har du ställt dig den frågan på ett tag? Eller lyssnar du på andra och hakar på dem? Far ut på äventyr och virvlar runt i månader eller kanske år av andras äventyr och kommer sen på att nä, men det här var ju inte mitt. Har du vågat hoppa av då och göra din grej?

Andras äventyr kan vara så spännande och ingenting är onödigt, vi lär oss massor vad vi än gör. Ibland är det skönt att haka på andra och slippa fixa själva. Men ibland kommer man till slut fram till att det skulle va rätt skönt att göra sin egen grej.

Det allra viktigaste, för mig, är att det jag gör ska vara med glädje, det ska vara lustfyllt och ge mig mersmak och nyfikenhet att fortsätta att med spänning se fram emot vad som ska komma runt nästa krök. Jag vill inte veta alla steg, jag vill häpna lite och säga wow mellan varven. Jag tänker inte skriva vad jag inte vill… meningslöst! (mestadels arbetsrelaterat menar jag nu)

Ibland tar man sk omvägar bara för att upptäcka att den väg man valt får man svänga av och ta en annan väg. Vi ändras och tröttnar, vi vill ha nya erfarenheter, ibland vill vi hitta tillbaka till oss själva om det är en ”sån” resa vi varit ute på där vi gick vilse och tappade bort…oss själva. Men se det aldrig som ett misslyckande, för de där vägarna gav erfarenhet och säkert en hel del glädje. Men låt aldrig någon annan förminska dig för att du svängde av och tog en annan väg sedan istället. Det är helt ok! Alla äventyr leder inte till stordåd, men de kan vara fantastiska så länge de varar och ge ett mervärde och vänner för livet.

Följ din egen väg ❤

Jag är just nu precis där jag ska vara. Jag har lämnat en del bakom mig, jag har rensat och gjort plats för nytt. En del saker ligger i planen framåt, men en hel del är öppet för nya spännande händelser som komma skall…

Den bästa tiden, den är verkligen NU och NU och NU igen. Du kan alltid börja om. Du kan alltid ändra det som inte känns så bra och bestämma dig för en ändring som du mår bra av. Jämför aldrig! Vi vill olika. Vi har olika drömmar. Vi har olika förutsättningar, men låt aldrig någon säga till dig att det är omöjligt för att de själva är rädda för förändring, för att du förändras, för att du slutar följa och själv börjar gå din egen väg.

Hej dig! Heja mig!

Kram Jill

RACE, PUNKA & TVÄRSTOPP

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Att falla kan va det bästa

Det nästan tjöt och kom gnistor i alla snabba svängar och du älskade farten! Det var ju så himla roligt och det var ju sånt flow! Du var mitt i smeten och det hände alltid något roligt ju! Inget är svårt när det är roligt! Alla blir imponerade av farten, energin och lite avundsjuka på allt spännande och fartfyllda livet som levs…

Till slut så visste du egentligen inte varför du gasade, men det kändes som att det krävdes för att det är ju sån du är… samtidigt fanns du och ställde upp för alla andra, som behövdes puttas på och som gärna ville hänga med dig och flöt med i vinddraget du skapade…

Det kom smygande, den där känslan av att ”nåt” är fel. I början gasade du dig ur sladdarna med ännu mera fart, men så plötsligt…. PANG! Punka! Va? Inte nu, jag har inte tid! Shit, jag kan inte hålla farten, shit jag ramlar, jag ramlar verkligen på riktigt!

Ibland är det bästa som hänt oss just det där att falla. Falla neråt, i en liten hög, med punka, med slut på bränsle, soppatorsk… fast det tror vi inte på då. Det kan vi inte acceptera när det händer. Då har vi bara misslyckats kraftigt och inte fixat det som ”alla andra” verkar fixa. För när andra imponerades av ditt enorma flow så var du fullt upptagen med att imponeras av någon annan som hade full gas och du hade ju också fullt upp med att dra med en massa andra i ditt eget race.

”Alla andra” fixar inte heller!

Först så tyckte jag att det var en cool bild, jag var inne i ett flow…
Nu står den här bilden mest för en ”blä känsla” faktiskt! För vad är det vi jagar?

Frihet såklart! Men till vilket pris? Vad är frihet värt om du jagat runt efter att ”lyckas” när det är lika med att förskaffa höga positioner på jobbet, högre lön som innebär att du själv får offra din tid med familjen, din hälsa och ditt välmående. ”Ge det 5 år och sen så…” ?

Ursäkta, men jag är helt färdig med det där tjafset nu!

Jag möter de där människorna som fallit. Jag har själv fallit, faktiskt mer än en gång… Jag anser mig inte själv vara särskilt svag varken mentalt eller fysiskt. Jag anser inte heller att de människor jag möter varit klena människor. Ändå faller vi som furor, överallt.

vad jagar vi sa du?

Jag tror inte att de flesta ens kan säga det själv. För det här är något som vi bär med oss sedan vi var riktigt små. Synen och värderingen på vad det innebär att vara framgångsrik. Vi strävar efter att bli chefer, alltså på riktigt och fortfarande verkar många tro att det är att vara lite bättre än alla andra… Pratar du med någon som varit riktigt duktig på sitt arbete och som ”belöning” därför befordrats att bli chef, så kommer du efter ett tag prata med en människa som har en annan uppfattning. Jag har pratat med för många för att blunda för det faktum att det är helt galet att göra så emot en duktig medarbetare…

Så fundera på om du ska söka nya egenskaper för vad nu ordet, om det är så himla viktigt, ska betyda för dig själv framöver. ”FRAMGÅNGSRIK” = ……………………

Du kommer resa dig!

Lita på att det stämmer!

Oftast blir livet bättre efter att vi har fallit och sedan så småningom reser oss. Ha inte bråttom med att stå stadig. Låt det ta tid, känn efter och värdera ditt liv och dess innehåll noga. Du kommer inse vad som verkligen är värt något. Du kommer också bli stolt över dig själv över allt du varit med och byggt upp i ditt liv, det var bara det att när racet gick som snabbast hann du aldrig varken se eller uppleva/uppskatta allt fint.

Framöver kommer du behöva fartkameror

Att köra snabba race är ett personlighetsdrag. Även om du lär dig av dina erfarenheter och ditt fall, så kommer du att hoppa upp i förarsätet och lite glömma av efter att tiden gått. Så fundera på hur dina ”fartkameror” ska se ut, för du kommer behöva dem!

Du lär dig var dina gränser går så småningom. Det kommer vara ett nytt slags liv, i alla fall för de flesta. Än har jag faktiskt inte hört någon som vill tillbaka, även om vissa delar kan kännas som man saknar tills någon som jag ställer frågor och ber dig känna in ordentligt. Då känner man att de nya vägarna är mer värda och inte alls sämre utan landar gott i hjärtat.

Var sak har sin tid. Det finns absolut inga garantier för någonting och fortfarande är det så, att det enda vi vet med all säkerhet, det är att vi alla en dag ska dö. Men… ni kan det här nu – fram tills döden kommer ska vi leva alla dagar och inte bara sitta av tiden ❤

Med ALL kärlek, omtanke & respekt för ER alla, inklusive mig själv ❤ Kram Jill

Behovet av att stänga av och ute

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

När tomhetskänslan kommer smygande…

Tyst, stilla, blöt gata utanför, varmt och skönt inne, långsaaaamt vaknar jag och känner en slags tomhet inombords. Den bara kom utan förvarning. Tomheten kan nog främst tolkas negativt, men så känner jag efter och nä det känns inte så dåligt ändå. Kanske har jag tömt ut en del när jag rensat mentalt? Vet faktiskt inte, men jag passar på att vara i tomrummet en stund innan allt drar igång denna dag.

Funderar lite till… jag läste ett inlägg om våld och mord på kvinnor, hur det inte lyfts fram eller hamnar särskilt ofta på löpsedlarna…

Jag läste ett inlägg om en kvinna vars dotter förlorat sin älskade man och han stilla somnat in från sjukdomen som plågade honom…

Samtidigt sitter jag också och läser om människors behov av närhet, kramar, att bli fysiskt berörda och hormonet oxytocin. Då ler jag och skojar om att jag och min hund Sune jobbar med det här hormonet varje dag för att ge andra ❤

Livets kontraster, fram och baksida, gott och ont, glädje och sorg.

Och så plötsligt den där känslan av hur mycket som är så totalt onödigt med en massa saker. För när allt verkligen gäller så känns bara känslan att behovet av kärlek är det som är det enda viktiga. Att vara snäll, omtänksam, tänka gott, göra gott, ge och ta emot – det är ju det här som är viktigt. Inte vem som har ”rätt eller fel” eller vem som sa eller gjorde vad… Småsaker som tar för mycket energi och för iväg oss kors och tvärs i onödigheter.

Så…. mitt tomrum blev till en tystnad en stund. För att reflektera och knyta ihop att kärlek, omtanke & respekt är de bästa riktlinjerna för att göra och få gott i denna värld.

Foto: Jill Lagerqvist
En ängel satt där, på ett torg i Prag och var så bedårande så jag fick stanna och bara vara där helt stilla en stund. Hon trummade på sitt oljefat (eller vad det nu är?) och jag tänkte att fler borde ha stannat upp där runt henne. Jag tänkte på modet att bara sitta där helt ensam och stilla trumma ut vibbar till alla oss som passerade ❤ Hon gav mig en särskild känsla som jag kommer bära med mig för alltid och påminnas om när jag ser denna bild ❤

Stanna upp en stund. Känn efter hur det känns när allt stillar sig omkring dig. Vad är det för känslor som kommer upp när tystnaden brer ut sig runt dig?

Jag önskar dig en fin, kärleksfull & harmonisk dag! Kram Jill

Ödmjukt stillar jag mig

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Hösten för med sig stillheten

Så kom den till slut, den årstid som folk började prata om för en månad sen redan, som om det var bråttom dit – till hösten… September är för mig en ”njutmånad” där jag kan njuta av sensommar, grönskan som fortsätter lite till, de soliga dagarna som dröjer sig kvar och att sitta ute med kaffekoppen och lyssna till vinden som tar tag i zebravassen på altanen. När vi går morgonpromenaderna genom avenbokskogen är det fortfarande grönt och underbart att gå där inne under trädtaket med frisk luft. Allt är fortfarande sommar fast i lugnare tempo och inga turister som fyller upp vårt lilla fiskeläge.

Oktober är när hösten kommer för mig. I helgen skiftade löven färgerna märkbart och den kyliga luften svepte in. Men dagarna blev soliga och vi satt ute med äppelpaj och kaffe i söndags och njöt. Det är som att vi blir bättre att njuta och ta tillvara när vi inte serveras och tar för givet varje dag 🙂

När hösten kommer så känns det som att vi går ner i tempo, att stillheten infinner sig på något sätt. Efter semestern så drar det igång med massor av projekt, kick off, möten, utbildningar och allt möjligt för det flesta rent jobbrelaterat. Sen kör vi på högsta växeln ett tag och chockar kroppen och själen rejält. Vi blir slutkörda helt enkelt… sen faller bitarna på plats och i samma takt som hösten knackar på dörren och mörkret håller sig kvar på morgonen och smyger sig på tidigare på kvällen händer det som alltid händer – vi saktar ner tempot.

Stillheten infinner sig. En del älskar det och tänder massor av ljuslyktor, dricker te och myser runt i fårskinnstofflorna. Andra blir höstdeppiga och saknar dagsljuset enormt mycket… Det är viktigare än man tror att ta sig ut en stund på dagen och fånga lite dagsljus och frisk luft. Jag säger tack för vår Sune, så jag kommer ut på morgonen när dagsljuset kommit fram!

Vid vår entré. Vill hålla kvar det rosa och inte färga hela världen orange…än 😉

Jag tycker om att vi har årstider och ser en tjusning i varje skifte, även om den sista tiden av vintern innan det slår över till vår alltid känns lite för långdragen…

Nu när hösten anlänt så stillar jag mig inombords och känner en stor ödmjukhet inför innehållet i mitt liv. Just här, just nu är skönt att vara. Samtidigt bubblar och sjuder det inom mig, då stillheten medför att lyssnandet inåt blir tydligare när bruset stängs ner…

Intuition

Faktiskt känns det som att jag behöver påminnas mellan varven om att jag har en och att jag behöver lyssna till den – intuitionen. Det är smått magi som uppstår när jag lyssnar till den och känner modet att följa den. På olika sätt kan vi få påminnelser och jag har fått min som gjort mig mer lyhörd.

Rensandet både fysiskt i garderober, lådor och skåp fortsätter och så även i de mentala rummen inom mig. Inför varje påbörjad rensning känner jag både stress och smått panik, men efterhand jag rensar så släpper trycket inombords. Det som rensas och slängs, det som skalas av och försvinner iväg på små moln – ger både mer fritt spelrum och utrymme att bjuda in nytt.

Jag har börjat skriva och jobba med flera visioner just nu. En del kommer se dagens offentliga ljus, främst inom mitt företag, nu i höst och vinter. De personliga kommer dröja ca 6-7 månader innan de släpps fram i ljuset. Livet är en resa som pågår hela tiden. Det är viktigt att följa sitt eget flow, men också att stanna upp och se/uppleva/känna in allt som är här och nu. Det är en konst att vara både här & nu och samtidigt följa sitt flow och sina visioner. Övning, uppmärksamhet och ständiga påminnelser är mina kompass för att navigera vidare.

Knyter ihop dagens inlägg med att be dig lyssna inåt på dig själv för att hitta ditt inre lugn. För att följa din egen väg är så viktigt. Det är lätt att hamna på villovägar och istället göra det andra vill att du ska göra – för deras skull för att underlätta deras livsväg. Det du gör är att missa din egen väg och få en känsla av att vara vilse, inte hitta rätt och till slut kanske inte ens veta vad du själv vill och vart du är på väg…

Så med ödmjukhet och en önskan om att du lyssnar på dig själv också och följer ditt hjärta, inte bara det logiska tänkandet och de där känslorna att du ”måste” vara andra till lags, så vill jag önska dig en fin och kärleksfull dag ❤

Öva på att älska dig själv på ett genuint och äkta vis, så är ditt liv alltid fyllt av kärlek

Kram Jill

Dos Gardenias

You are Good Enough!

Kunga Mamman

Mammalivet till barn med NPF. Om det som varit, blev och är

Kvisttales

Livsberättelser / Kunskap / Life stories / Knowlegde / Insights

Feelgoodbloggen

You are Good Enough!

Discover

A daily selection of the best content published on WordPress, collected for you by humans who love to read.

Longreads

The best longform stories on the web

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.

%d bloggare gillar detta: